Krönika: Alla kan ta bort lite skräp

Jag har alltid tyckt att det ser skräpigt ut på våra små återvinningsplatser. Det finns containrar för tidningar, kartong, plast, aluminium och igloos för glas men det hamnar alltid skräp utanför. Numera nöjer jag mig inte med att kasta mitt eget avfall i rätt containrar utan plockar vid varje besök upp minst tre saker som inte har hamnat där de ska. Mycket skräp råkar bli liggande både för att folk inte bryr sig om att böja sig ner för att plocka upp sådant de har tappat och för att kärlen töms för sällan.

Nu när jag väl har bestämt mig så är det lika lätt att plocka undan lite extra bland containrarna som hemma i köket. De som ansvarar för platserna städar undan regelbundet men det känns bra om omgivningen ser hyfsad ut däremellan också.

Ett skäl till att plocka upp efter mig själv och andra är att jag betraktar återvinningsplatserna som mina. Jag kommer tillbaka varenda vecka. Sopställena är mitt ansvar lika mycket som trottoaren utanför mitt hem och som allt det andra vi ansvarar för solidariskt; vägarna, skolorna och parkerna.

Ibland undrar jag varför det ligger så mycket skit som i själva verket ska lämnas någon annanstans. Stort avfall ska ju till de bemannade avfallsstationerna. Småbatterier, elektronik och glödlampor är lätt att ta med till livsmedelsbutikerna där det finns små uppsamlingsbackar. 

Batterier innehåller kvicksilver som är ett av våra farligaste ämnen. Jag undrar om de som slänger batterier ute i naturen vet hur farligt kvicksilver är eller om de inte bryr sig? Före sopsorteringens tid slängdes allt i soptunnan. Nu efteråt är jag förvånad över att vi kastade allt utan att fundera på var det kunde hamna. Samtidigt var förpackningsindustrin inte så omfattande som nu. 

De senaste åren har efterfrågan minskat på läsk och vatten i returglas. Bara restaurangerna frågar efter drycker i glasflaskor och därför kommer de flaskorna att försvinna i framtiden. 

Hårda plastförpackningar är lätt att plocka upp på återvinningsplatsen. Vi vet numera så mycket om att plast innehåller giftiga ämnen som sprids i naturen, till organismer, växter och djur.

I haven ligger det stora berg av plast och flyter. I Atlanten lär det finnas ett flytande plastberg lika stort som Texas. När tiden går, förstörs plasten och sönderdelas i så små bitar så att växter tar upp giftet, djur äter växter och gift sprids till fisk som vi människor äter.

Under den senaste semestern utomlands lade jag märke till att det låg massor av plast längs alla havsstränder som inte var städade för turister. Flaskor och andra förpackningar av plast drällde överallt. Tänk om de hade haft pant där?

Nya pet-flaskor tillverkas av upp till 60 procent återvunnen plast. Flaska och kapsyl har blivit lättare. Tack vare det har plastflaskan blivit mindre miljöfarlig. Men måste i alla fall tas om hand.

Svenskarna är bland de bästa i världen på att återvinna plastflaskor och aluminiumburkar, nio av tio återvinns. 

Miljöförstöringen är så enorm på jorden att den är svår att greppa. Jag börjar i det lilla och sorterar mitt avfall och försöker göra lite, lite till genom att ta upp skräp som någon annan har missat att plocka bort.