Därtill kommer alla som blir lemlästade och/eller sterila till följd av medicinskt osäkra aborter. Ändå kan abortmotståndare komma undan med att hävda att de är ”pro life”, för livet! Högerkristna amerikaner som vill skicka drönare som lemlästar skaror av barn på andra sidan jorden är ofta abortmotståndare. Och de är ofta för liberala vapenlagar
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Att det skulle vara en samvetsfråga för vårdpersonal är en underlig idé. Ingen kan tvinga en vegan att jobba i charkdisken så att säga, och ingen skulle anse att hen är rätt person att ha synpunkter på verksamheten där. Barnmorskan Grimmark och hennes juridiska ombud Nordström utnyttjas i propagandan för att de är två vackra unga blonda kvinnor.
Men varför är abortmotståndet så starkt? Jorden är inte underbefolkad. Vi behöver inte ens fler soldater i världens arméer. Miljöförstöring urholkar redan resurserna till liv. Så varför? Kanske är svaret mycket enkelt. Sedan årtusenden är kontrollen över kvinnans fruktsamhet mäns/patriarkatets främsta sätt att göra kvinnor till sina tjänare. ”Keep them barefoot and pregnant”, sa redan de amerikanska pionjärinvandrarna.
En kvinna med barn måste finna sig i att bli mannens underdåniga tjänarinna. Laga hans mat, uppfostra ”hans” barn och städa hans hem. Och de stora religionerna stöder detta, är ofta ledande i kampen mot aborter. Ibland är jag övertygad om att all religion går ut på att göra kvinnor till mäns tjänare. Ett slags universell sharialag tycks råda.
Alla trick är tillåtna. I New York blev kön till abort tio månader efter rättsfallet Roe vs Wade. Högsta domstolen slog fast att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv. Det så kallade abort-pillret RU84 som kostat några kronor är nu uppe i 2 000 kronor per dos. Pillren avbryter graviditeten så att inget foster bildas men aborterande kvinnor får ändå många års fängelse för att ha mördat ”barn” i vissa länder.
Kvinnorna döms av hycklande män som i logikens namn borde ses som kriminella för varenda spermie de låtit förfara. Och vi kommer alltid att vara sårbara: Ceaucescu i Rumänien förbjöd plötsligt preventivmedel och aborter samtidigt och barnhem fylldes med skräckinteriörer.
Jag minns när RU 84 kom till Sverige 1992. Vi trodde då faktiskt på att ett uråldrigt problem var löst, att kvinnor skulle få välja sitt liv. Det tog inte lång tid innan vi togs ur den föreställningen. FN-konferensen i Kairo 1994 tycktes leda till att kvinnor fick mer reproduktiva rättigheter men ledde i själva verket till att det ingicks oheliga allianser mellan Vatikanen och stränga muslimer. ”Kvinnoprojekt” försvann och ersattes av ”genusprojekt” som alltmera kom att handla om männen.
Stora antiabortdemonstrationer utbröt i Sverige. Och jag, som då jobbade på P1:s feministiska program ”Radio Ellen”, försökte förgäves intervjua kvinnorna i tåget. Ingen svarade, samtliga hänvisade till män som skulle företräda dem.
Sedan dess har kampen böljat fram och tillbaka. Abort, navet i kampen, har motarbetats med alla medel. Kvinnor kräver rätten till sina liv och män kräver rätten till deras kroppar och arbete (och utökad rätt att aga dem, med ortodoxa kyrkan i ryggen.)
Vi ska nog inte se det som en framgång för jämställdheten att kvinnor nu knuffas fram att leda abortmotståndet.
