Det där svarta suget ovanför våra huvuden tar liksom aldrig slut. Grodmörkret är över oss. Ismörkret kommer snart. En mattsvart kupol. Beströdd av silversplitter. Om vi vänder våra blickar uppåt. Mot evigheten. Det där svarta suget ovanför våra huvuden tar liksom aldrig slut. Snön kommer så småningom att med sitt vita lysa upp en smula. Men mörkret kommer att omge oss. Jag gillar det. Fan vad jag gillar det. Jag är helt sjuk i huvudet, jag vet. Att stå vid fönstret klockan 03.00 och betrakta snön som yr i natriumlampors sken samtidigt som David Sylvian påminner om att "The night is dark and cold ... " och vidare "The ticking of the clock. Surely sunrise won’t be long. When darkness hides inside it’s own shadow. The devil beats his drum..." Ackompanjerat av världens ödsligaste piano.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Natten är fylld av svart magi som kräver att något skapas. Vansinniga och dåraktiga ideér bubblar upp till ytan och plötsligt syns inget som omöjligt. Nedför Södra berget börjar en svart lavin rutscha genom skogen. Formas till en boll av synnerligen duktig storlek och plöjer undan träden. Snön dammar och yr.
Den studsar fram som en galen bergsget, över Brädgatan strax, korsar Östermalmsgatan och Rebetskygatan för att sedan räta upp sig som ett vanvettigt godståg och braka nedför Rosenborgsgatan. Vart är den på väg? Ett vinande ljud hörs inifrån. Klagande. Precis på gränsen till vad ett mänskligt öra kan uppfatta.
Fridhemsgatan och Björneborgsgatan har korsats nu. Hastigheten är svindlande och ett antal bilar har kastats upp av lavinen på hustaken efter gatorna, där de förvånat larmtutar och blinkar med strålkastar-ögonen. Hur ska detta sluta? Den allt större svarta lavinbollen studsar elegant över järnvägen och dess kraftledningar för att med en jättestuds närapå mosa Bolagsverkets hela byggnad och därefter med ett fruktansvärt gargantuanskt plask, försvinna ner i hamnbassängen.
Hela havet stormar för en stund och när vågorna lagt sig gurglar det och mullrar det där under vattnet. Oroligt. Oroväckande. Vad var det som hände? Fan vet. Det är sånt som händer på nätterna när kranarna är öppna och står och rinner.
Det var väl något slags protest kanske. "Nu får ni för satan sluta upp och tjafsa och göra skillnad i stället! Det finns brännande och brinnande frågor som ingen vill svara på!"
Sundsvalls politiker och kommuntjänstemän låtsades som inget hänt dagen efter. Pratade om det för årstiden ovanligt vackra vädret. Nyhetsredaktionerna på tv blängde i tystnad på oss medborgare. Som om det var vårt fel. Vi åkte till Birsta för att köpa mobiltelefoner och snus och radion spelade Gyllene tider eller vad fan det var. Solen sken blekt på oss. Ett par timmar åtminstone. Aleppo och Helmand-provinsen i Afghanistan låg på en annan planet.
Om vi ska prata om annat än vädret så får frågorna möjligtvis handla om man nu ska bjuda in fascister till debatt eller inte. På bokmässor eller nyhetsredaktioner. VAD finns att debattera med fascister? Det är ju som att bjuda in The Flat Earth Society till debatt om huruvida jorden är rund eller inte. Som om det fanns ett alternativ. Jimmie Åkesson blev förresten jättearg och kränkt när Löfven kallade honom nazist under partiledardebatten. DÄR har vi något att diskutera! Får man GÖRA så? Ja jo man får visserligen välja sina ord som statsminister, men kom igen! Det är så mycket pseudodebatter i Sverige nu samtidigt som civilbefolkningen i framför allt Aleppo i Syrien är instängda i ett brinnande slakthus. Skulle de ta sig ut så är gränserna stängda till Europa. Taggtråd och tårgas och skit väntar. Jag förstår mer och mer av varför mänsklighetens historia ser ut som den gör. Vi står ju bara och glor. Vi som skulle kunna göra skillnad. För att slutligen titta bort.
För Aleppo och Helmand-provinsen ligger ju på en annan planet.
(Sundsvall = Sverige i detta fall.)
