Å nej, tänkte jag, vad synd att en moderat tycker att människans intresse bör vara större än ekonomi! Nu kan vi som är vänster inte längre tycka så! 

Det var en känsloreaktion från min sida. Egentligen tycker jag ju att det är bra om folk anser att ett människoliv inte bara handlar om kronor och ören; att något annat perspektiv än lönsamhet läggs på människan som samhällsvarelse.

Min barnsliga reaktion berodde på en tendens som blivit allt tydligare i vänstern de senaste åren och som handlar om vikten av att du inte i någon enda fråga bör vara överens med din motståndare. Om du är det riskerar du nämligen att bli utnämnd som ”problematisk”, vilket är ett ord som numera används om människor vars argument man inte vill bemöta direkt utan mer signalera allmän misstänksamhet mot. En ”problematisk” person är en person som är på väg att alliera sig med den ”onda” sidan och därmed gynna ”fel krafter”. 

RFSU:s tidning Ottar hade för några år sedan en artikel där man, som det hette, ”avslöjar kopplingar” mellan ”föräldranätverket Genid” (som beskriver sig själva som en grupp oroliga föräldrar till unga med könsdysfori) och ”kristna konservativa grupper och radikalfeminister med en transkritisk agenda”. 

I artikeln uttalar sig bland andra David Paternotte, lektor i sociologi vid Université Libre i Bryssel. Han säger: ”Vi ser det här på flera håll, hur konservativa kristna grupper driver frågor som de vet tilltalar en viss grupp av feminister, som sexköp, surrogatmödraskap, pornografi och transfrågor. Jag skulle säga att feministerna går i en fälla”.

Jag är feminist. Jag är för den svenska lagstiftningen som förbjuder sexköp. Jag är emot surrogatmödraskap, negativ till pornografi och jag anser att kön är ett biologiskt faktum. Dessa åsikter delar jag säkert med många konservativa kristna grupper. Går jag alltså, på grund av att jag hyser dessa åsikter, ”i en fälla”, såsom Paternotte påstår?

Om jag gör det, vilket skulle alternativet vara? Att jag, och andra feminister, byter åsikter och börjar anse att både sexköp och surrogatmödraskap bör vara lagligt samt att kön är en individuell inre känsla och inte ett biologiskt faktum? Det vill säga: Att vi låter konservativa kristna grupper bestämma vilka åsikter vi bör hysa – nämligen de motsatta till vilka de hyser. Snacka om att ge dem makt! För att undvika att ”gå i en fälla” skulle alltså mina övertygelser dikteras av konservativa personers övertygelser.

Det vore att säga: Jag kan inte tänka självständigt. Jag har ingen ryggrad. Ingenting jag anser anser jag av egen kraft – i allt följer jag min motståndare genom att säga tvärtemot vad hen säger. Det är så fruktansvärt anti-intellektuellt.

För övrigt uppskattar jag att våren i år växte långsamt och inte exploderade på en gång så att vi, i alla fall i Skåne, fick uppleva några dagar där vi verkligen var mellan hägg och syren.