I verkligheten lär Cromwell ha varit något av en knöl. Men i serien är han så briljant porträtterad av Mark Rylance att den intrigerande maktspelaren framstår som närmast sympatisk. Och det är också tjusningen med medeltida kostymdramer, att vi slipper ta in så mycket komplexitet.

I vår tid, däremot, är i princip ingenting svart eller vitt, gott eller ont. Allting har nyanser, ingenting är enkelt. Vi blir ständigt manade till att försöka tolka, nysta i orsaker och inte acceptera okomplicerade förklaringar. Man blir utbränd av all förståelse man måste ha. Samtidigt som vi paradoxalt nog inte förstår någonting, just för att allt är så invecklat. Inte bara i sociologisk mening, alltså att det är svårt att förstå samhällsmekanismer och världspolitiska konflikter, utan även rent konkret. Jag vet inte vad ett hus är byggt av, eller hur mina köksstolar är tillverkade, eller vad det egentligen är i mirakelkrämerna jag smörjer in ansiktet med varje kväll. Det står att det är "retinol" i dem, ett derivat av A-vitamin. Vilket bara förvirrar mig mer.  

På 1500-talet visste de flesta vad husen de bodde i var gjorda av, hur man producerade mat och att farfar hade byggt ihop köksstolen i hörnet. Kanske dog man i digerdöden när man var 23 och kanske var livet innan dess rätt så eländigt, men det är inte de delarna av 1500-talslivet som förmedlas till oss i senmoderniteten. Nej, vi ser bara orörd natur och mustiga rotsaksgrytor på gemytliga värdshus. Efter industrialiseringen försvinner gradvis denna mänskliga närhet till livets naturliga beståndsdelar, men fram tills dess kan vi frossa i den gamla världens begriplighet. Inget Klarna, inget Tiktok och inget Tidö.

Det "Wolf Hall" så förtjänstfullt gör är, tyvärr, att visa att maktspel på medeltiden var lika intrikat som i våra dagar. Precis som i annan historiefantasy, typ "Game of Thrones" kan du inte sitta och slöscrolla medan du tittar för då kommer du inte att fatta någonting av vad som pågår. Visst är omgivningarna härligt rustika med dragiga stenslott och sprakande eldstäder, men komplotterna är invecklade och snåriga. Särskilt för oss nutida, sekulära svenskar som har svårt att förstå att folk brydde sig så mycket om vilken falang av kristendom andra bekände sig till. Ändå återkommer enkelheten även i det till synes komplexa: politik förs bara mellan representanter för de högre stånden. Det är kungar, furstar och deras män, aldrig får vi se de effekter deras konflikter och kohandel sinsemellan hade på befolkningen eller samhället i stort. Kanske för att det för en vanlig bonde inte spelade någon roll huruvida Thomas Cromwell eller ärkebiskop Wolsey var kungens favorit för närvarande. För dem var livet kanske mer en lunk av att försöka överleva pesten, leva med årstiderna och snickra en stol ibland. Det är i alla fall vad jag, en modernitetsutmattad människa år 2025, vill tro.  

För övrigt: ”Wolf Hall” finns att streama på SVT Play nu, vill du därefter gå vidare till ett tyngre kostymdrama finns Downton Abbey-filmen "En ny era" ett par klick bort.