BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
På bilderna ser jag hundratals svarta paraplyer. Den svarta måndagen. Under paraplyerna står polska kvinnor som i stället för att gå till jobb eller universitet, gått hit, för att protestera mot ytterligare begränsningar i rätten till abort. Enligt det nya förslaget ska abort vara förbjudet, även i de fall där en våldtäkt varit orsak till graviditeten, eller där fostret var allvarlig skadat, eller där personen som bär barnet riskerar sitt liv om den fullföljer graviditeten. Tack vare protesterna sade presidenten att förslaget skulle stoppas. Två veckor senare föreslår han själv att allvarliga fosterskador där barnet inte kommer klara sig utanför livmodern, inte ska få fortsätta vara ett skäl för att avbryta graviditeten.
På en nyhetssajt läser jag en halvårsgammal text som beskriver hur Melanie Trump försvarar presidentkandidaten Donald Trump efter hans uttalande om att kvinnor ska straffas om de väljer att avsluta en graviditet, genom att bedyra att Donald älskar kvinnor.
Och på tv berättar de om hur Sverigedemokraterna motionerat om att tidsgränsen för abort ska regleras av politiker i stället för av medicinsk vetenskap och dessutom sänkas.
När jag läste till sjuksköterska, och jobbade min första sommar på gynavdelningen på sjukhuset i staden där jag pluggade, förstod jag inte hur politisk frågan om abort var.
Jag tog mina patienters rätt att bestämma över sina kroppar som för given. Jag såg det som självklart att min enda uppgift var att tillhandahålla den allra bästa vården, för de patienterna, liksom för alla andra. Jag lärde mig att vi lutade oss mot evidens och beprövad erfarenhet. Jag vet att mitt uppdrag är detsamma, men att världen runt omkring mig förändras.
Jag har ännu inte kommit över någon forskning som kan visa på att antalet oönskade graviditeter, eller övergrepp, eller fosterskador, eller riskfyllda och livshotande graviditeter minskar av att ett lands abortlagstiftning skärps. Däremot mängder med studier som visar att antalet graviditetsavbrytanden är konstant, men antalet osäkra, och därmed väsentligen mer riskfyllda, ökar i takt med inskränkningar i rätten till säker och laglig abort.
Frågan om abort handlar så klart inte om omsorg av liv. I så fall borde ju "pro-life-anhängarna", Trump och Sverigedemokraterna, ägna lika mycket kraft åt människor som dör av fattigdom, i krig eller under flykt.
Det gör de inte.
Det handlar om kontrollen över kvinnors kroppar. Och där spelar det ingen roll vad evidens och beprövad erfarenhet säger, när män vill fortsätta ha makten.