Greta Thunberg. ”You say you love your children above all else, yet you are stealing their future in front of their very eyes”. Utan ett darr på rösten höll 15-åriga klimataktivisten Greta Thunberg ett tal till världens ledare under klimatmötet i Polen. Hon har också lyckats blåsa nytt liv i en nyradikaliserad klimatrörelse. Jösses. Om jag varit hennes förälder hade mitt hjärta hoppat ur bröstet av stolthet. Greta Thunberg är ett geni och det finaste som getts oss under det gångna året. Bättre reklam kan Sverige inte få.
Sara Danius, amazonen i knutblus. Jag var en av dem som valde att inte dyka upp på knutblusmanifestationen i april. Jag visste för lite, ansåg jag. Men efter hennes sommarprat där hon med isklar precision drog av brallorna på dinosaurierna i Svenska Akademien ändrade jag mig. Vilken ryggrad, vilken grace. Människan är maktorienterad och slickar gärna uppåt. Men med personer som Danius på toppen gör det inget.
Alexandria Ocasio-Cortez. Det bubblar av energi bland de miljoner amerikaner som tror att USA kan vara mer solidariskt än Donald Trump. Den amerikanska socialisten Alexandria Ocasio-Cortez, numera invald i kongressen, förkroppsligar denna rörelse. Youtuba hennes tal eller tv-framträdanden en snöslaskig dag i mörkret och du behöver inget vitamintillskott.
Nilla Fischer. Egentligen sa hon det allra mest självklara i sitt tacktal när hon vann Diamantbollen. Att hela idrottsrörelsen har ansvar för jämställdheten. Ändå reagerade sportvärldens miniversioner av Horace Engdahl med avsky. Ett tecken på att talet behövdes.
Nadia Murad. Årets fredspristagare har hållits som slav av IS i Mosul, blivit slagen, bränd med cigaretter och våldtagen när hon försökte fly. Men hon lyckades inte bara ta sig därifrån, hon reste sig upp och tog kampen och har därefter kämpat mot sexualiserat våld som vapen i krig. Hennes styrka får en att hissna.
Emma Knyckare fick nog av alla slemmiga mansfingrar under festivaler och bjöd in till en egen, mansfri festival. Att DO anser att det – trots att män faktiskt fick komma in – var diskriminering bör vi helt enkelt inte bry oss om. Förtryckta grupper behöver egna utrymmen för att hämta kraft. Fråga Kvinno- och tjejjoursjoursrörelsen. Eller Virginia Woolf.
Alexandra Pascalidou var inte intresserad av att läsa mer om skjutningarna i förorten och bestämde sig för att ge röst åt mammorna till offren istället. Skämmes hela vår journalistkår för att ingen tagit tag i detta förut! Pascalidou tillhör också gruppen kvinnor som med hela sitt sätt att vara vägrar anpassning och påminner mig ofta om den välanvända men fina frasen: Well behaved women don’t make history.
Hédi Fried. Förintelseöverlevaren har vigt sitt liv åt att berätta om förintelsen och nazismen. När NMR tågar på gatorna, när synagogor attackeras och rasismen sprider sig som en cancer, finns hon där och påminner oss. Låt 94-åringens envishet verka som en varm, sprakande eldstad för er frusna politisk själ.