Är det så fel att vara lite ätstörd? Ibland hör jag åsikten, både i mitt eget huvud och från andra. I en kultur som premierar skönhet, är det väl bara logiskt att försöka bli smal? Tankarna har både Hanna Hellquist och Josefin Jinder givit uttryck för i bantnings-texter på kultursidorna. De tyckte båda att det var dags att sluta hyckla.
Å andra sidan har jag vänner som fått åratal av sina liv förstörda av svåra ätstörningar. De skulle kanske gå ner några kilo, eller äta lite nyttigare ett tag, men hamnade i klorna på en sjukdom som förvandlade kroppen och maten till fiender.
Det är så lömskt det där. Att man inte vet innan.
Jag har sett många förtvina, psykiskt och fysiskt. Sjukdomen åt upp allt som gjorde dem mänskliga: känslor, glädje, kärlek, mening. Tidigare fullt friska människor stängdes in i psykiska fängelser. Någon vågade inte äta mat längre med sin kille. En annan drog sig långsamt undan från vänner och familj för att få vara i fred med sin sjukdom.
Trots detta verkar ätstörningen mer rumsren än någonsin 2025. Kanske för att den ofta paketeras som något annat. Förut hette det ”pro-ana”, nu går den under parollen ”hälsa”, ”fitness” eller till och med self care. Visst låter det härligare och bättre?
Det är det tyvärr inte.
Dessutom ingår det att hela tiden ta foton på sin kropp och dess ”framsteg”
75 hard challenge kallas en pågående viral bantningstrend på Tiktok, plattformen vars algoritmer har de yngre generationerna i ett järngrepp. Här kallas det ätstörda alltså för ”utmaning”.
Dagligen föresätter sig nya följare att underkasta sig reglerna: att träna 2 x 45 minuter varje dag, äta enligt en strikt diet, inte dricka alkohol men däremot bälga i sig nästan 4 liter vatten om dagen för att döva hungern.
75 dagar, inget fusk, för då startas utmaningen om från dag noll. Dessutom ingår det att hela tiden ta foton på sin kropp och dess ”framsteg”. Alla som har erfarenhet av någon form av ätstörning (och vi är tyvärr många) ser att upplägget är potentiellt livsfarligt, och inte bara på grund av risken att få en fullkomligt rubbad relation till kroppen och mat.
För mycket vatten kan leda till vattenförgiftning (hyponatremi), som rubbar saltbalansen i kroppen och kan vara livshotande. Utan vilodagar får kroppen ingen tid att återhämta sig, vilket kan leda till överträning, ökad skaderisk, utmattning och långvariga hälsoproblem. De extrema kraven på disciplin kan också skapa djupa skuldkänslor och självhat hos den som inte lyckas hålla kontrollen varje dag.
Men metoden gör succé. 96,4 miljoner inlägg på Tiktok har i skrivande stund taggats med hashtag 75 hard challenge. Det liknar en epidemi, men omtalas som ett folkhälsoarbete.
”Det får folk att röra på sig” och ”bygger goda vanor”, heter det bland de frälsta anhängarna.
”Det är en mental utmaning”, påpekar en användare. Exakt. En mental utmaning att inte slungas in i ett ätstörningsskov. Om jag hade en tonåring med Tiktok-konto hade jag varit livrädd.
Samtidigt blev bantningsmedicinen Ozempic årets stora vinnare på Oscarsgalan, noterade Dagens ETC:s Hanna Thåström, som såg sändningen där kändisarnas skinn ”stramade över skeletten”. Vissa var så nerbantade att de verkade vara tvådimensionella. Artisten Ariana Grande, 31, såg ut att väga som ett barn i mellanstadiet.
Bisarra Hollywood-ideal, kan man tycka. Sådana har väl alltid funnits? Men att många av de sjukligt utmärglade skådisarna fyller mina sociala medier-flöden dagligen börjar bli ett problem. Jag märker hur de får min egen spegelbild att förvridas och stirra anklagande på mig med sina helt vanliga gropar och fettdepåer.
Att tänka på sin vikt dagligen är kvinnors romerska imperium. Att vilja göra sig själv mindre och smalare, och planera hur detta ska gå till. Det är stöld av liv som vi aldrig får tillbaka.
Detta gäller också 75 hard challenge, även om metoden paketeras som ”hälsa” eller ”utmaning”.
Det går som bekant inte att polera en bajskorv.
