Häromveckan gick Rally Sweden av stapeln här i Umeå. Det har förmodligen gått många ETC-läsare förbi, men det är en ganska stor grej för ganska många människor. Tiotusentals besökare. Miljontals TV-tittare. Förare från hela världen. När jag och äldsta sonen gick en runda på serviceområdet såg vi förare från Oman och Jordanien stå och frysa i snöblasket. Exotiskt! Tävlingen har körts i Värmland sedan 1966, men som en konsekvens av de allt snöfattigare vintrarna flyttades rallyt norrut häromåret och numera är det alltså mot Umeå som motorvärldens blickar riktas i februari varje år. Till mångas glädje. Och lika mångas frustration. För säger det inte något om vår samtid att klimatförändringarna tvingar ett helt motorsports-VM att panikflytta, och att man ändå bara tutar vidare på ny ort? Plattan i botten, mot undergången! Brum-brum!
Kanske, men de som väljer att veva mot motorsporten gör det nog lite enkelt för sig. För nu är det sportlov, och jag vill därför passa på att rikta strålkastarljuset mot ett större klimathot än några rallybilar: den utförsåkande medelklassen. För alla verkar inte riktigt vilja förstå att skidsporten är en klimatbov. Och att skidsporten är precis lika dödsdömd som ett vinterrally.
I de europeiska alperna blir snöbristen allt värre i takt med att temperaturerna höjs. I Italien är redan nittio procent av snön i pisterna konstsnö och hundratals skidanläggningar längs hela den europeiska bergskedjan har de senaste åren tvingats lägga ner. Fler och fler utförsåkare har därför börjat snegla mot de svenska fjällen i jakt på alternativ och det talas om norra Skandinavien som en sista utpost för den europeiska skidindustrin. Det låter dystert. Och det är det ju också. Men svensk skidturism vädrar guld, snarare än panik, och många skidanläggningar har redan börjat planera för utbyggnader och expansion. Det är också i ljuset av det här dystopiska scenariot som den nya flygplatsen i Sälen, ”Scandinavian Mountains Airport”, invigdes häromåret. Så att internationella turister ska kunna flyga in, i takt med att deras egna skidorter dör klimatdöden. Och förmodligen är Scandinavian Mountains Airport bara början.
Vem vet, om några år finns det kanske ett pärlband av skidsportsinriktade flygplatser från Dalarna i söder till Luoktačohkka i norr? Mil efter mil av blinkande landningsbanor, vägg i vägg med Europas sista vildmarker. Trafikstockning utanför Rautas när busslaster fyllda av internationella turister stånkar sig upp mot Abisko för några åk på Europas sista naturliga snö. Innan den också smälter bort, och allt är över.
Nej tack. Jag ser inga ömmande skäl till att skidsporten ska få en andra chans. Det är dags att börja fasa ut, i stället för att omlokalisera. En bra och symbolisk början vore att lägga ner Vasaloppet. Det går sedan länge på konstsnö, och lever med andra ord redan på konstgjord andning. Dra ut sladden. "I fäders spår för framtids segrar".
För övrigt anser jag att de artister som deltar i Melodifestivalen, och ännu inte uttalat sig om vad de tycker om Israels medverkan i ESC, är mähän.
