Uppenbarligen har SD tröttnat på henne, det var nyligen hon petades från sin plats i miljö- och jordbruksutskottet. Det är att betrakta som en inverterad kometkarriär. Först presenterades hon som en av landets främsta experter på komplexa energisystem, lämplig att utreda hur sådant ska fungera i framtiden. Sedan rakt in på riksdagslistan. Ja, och sedan fortsatte Elsa Widding agera som hon gjort senaste åren. 

Klimatförnekelse. 

Suggestiva seanser med gravt vetenskapsignoranta Swebbtv. 

Dagens ETC intervjuade henne för drygt ett år sedan:

– Ökad solinstrålning kan ligga bakom en väsentlig del av den uppvärmning som vi har sett”, sa Elsa Widding, och fortsatte:

– Man håller på och skriker om en och halv grad. Men vi är snart där och det kommer inte att hända ett skit. Det är inte värre än att man backar på ett träd med bilen.

SD har naturligtvis känt till hennes linje från första början. 

Möjligen var man inte lika förberedda på hennes… extroverta hållning. 

Jag ser att vänsterfolk jublar försiktigt. Nu räcker det med att några SD-politiker till gör bort sig, sedan kan kammarens balans kantra till rödgröncentristisk fördel. Jag ser ett annat scenario framför mig. Det är att en regering utan klimatpolitisk kompetens och vilja nu tvingas förhandla med en rabiat klimatförnekare. Dessutom med ett allt mer sturskt och faktiskt lika skamlöst förnekande SD – om än aningen mindre stolligt i offentligheten – hängande över axlarna. 

Vilken mardröm. 

Den enda trösten, om det kan kallas så, är att SD och därmed Elsa Widding redan format Tidöavtalet, något som SD själva har skrutit om. Det är så illa att det kanske inte kan bli värre. Kanske. Men denna regering tycks sakna botten.