Kommentar: Även i elfte timmen skjuter politikerna upp det som krävs

Klimattoppmötet i Glasgow kallades för världens sista chans att se till att den globala uppvärmningen stannar vid 1,5 grader, det mål som världens regeringar enades om i Paris 2015. Så: blev resultatet att målet hölls vid liv, eller blev det bara blablabla?

Det bästa sättet att få ett svar är att kolla in hemsidan Climate Action Tracker (CAT), som publicerar vetenskapliga bedömningar om vad regeringarnas löften om utsläppsminskningar sammantaget leder till för temperaturökning år 2100. Deras budskap skär rakt igenom politikernas retorik: löftena är fortfarande ”helt inadekvata”.

Nu vore forskarna inte forskare om de kunde ge ett rakt svar på frågan om hur mycket uppvärmning vi kan vänta oss till utifrån dagens löften. CAT ger i stället fyra svar, alla försedda med osäkerhetsmarginaler.

Det mest optimistiska scenariot baserar sig på att många länder har antagit så kallade netto-noll-mål, det vill säga att deras resterande utsläpp från ett visst år ska kompenseras av negativa utsläpp så att de blir ”klimatneutrala”. Om de målen hålls stannar uppvärmningen vid 1,8 grader, enligt CAT.

Men det är ett stort om, för det saknas i nuläget konkreta planer för hur målen ska nås. När CAT i stället bedömer hur stor uppvärmningen blir utifrån de åtgärder och planer som länderna faktiskt har beslutat om blir uppvärmningen i stället hisnande 2,7 grader.

1,5-gradersmålet nåddes alltså inte i Glasgow. Men CAT:s rapport sägs ha bidragit till att mötet beslutade om ytterligare en översyn av de nationella målen, redan på nästa toppmöte i Egypten om ett år. Därav kommentaren från mötesordföranden Alok Sharma att ”vi har hållit liv i 1,5 grader. Men pulsen är svag och målet kommer att överleva endast om vi håller våra löften och översätter åtaganden till snabba åtgärder”.

Med andra ord. Även i elfte timmen fortsätter politikerna att skjuta upp de åtgärder som krävs för att undvika en klimatkatastrof. Allt medan kolkraftverken fortsätter bolma.