Vem ska betala?
Om staterna på allvar skulle göra ny kärnkraft till en viktig lösning på klimatfrågan (bortsett från att kärnkraft också har utsläpp) så skulle det krävas en enorm satsning, mycket större än någon mänskligheten sett, för att med kärnkraft få bort fossil elproduktion. Det finns varken arbetskraft eller tid som räcker för att med den tekniken bromsa utsläpp. Kärnkraften kanske kan byggas ut och utvecklas – men kan inte på tio år göra en seriös förändring av utsläppen globalt. Det kan däremot sol och vind som går mycket snabbt att bygga. Bromsen för dem handlar om olika tillstånd, inte om tekniken i sig.
Det finns inga lagar som hindrar ny kärnkraft i Sverige. Det finns problem som kärnkraftsindustrin själva skapat – man har inte löst avfallsfrågan – men det är ändå lagligt att ersätta och bygga ut dagens kärnkraft i Sverige och i de flesta andra länder.
Men ekonomiskt finns det ingen som vill investera för att producera kärnkraftsel till marknadens pris. Det krävs alltså någon som garanterar ett högt pris för att någon ska vilja bygga, vilket Jakob Wallenberg tydligt förklarade när han nyligen intervjuades i 30 minuter. Industrin vill gärna se mer kärnkraft men inte till kostnaden av ett elpris som är högre än konkurrenternas.
I Storbritannien har det inneburit att staten garanterar ett elpris i 25 år från ny kärnkraft (priset är cirka en krona per kWh). Men inte ens M eller KD föreslår en sådan lösning. Istället kritiserar man reaktorer som lagts ner och undviker berätta att de faktiskt stängdes då de var olönsamma och inte klarade säkerhetskraven. Men det blir inte mer kärnkraft för att man kritiserar det som redan gjorts.
Någon måste betala för den dyra elen och ska staten göra det måste energiskatten höjas rejält.
Vilket kan vara svårt att genomdriva för partier som vill se sänkt skatt generellt.
Pengarna finns ju
Det finns absolut privata pengar nog till ny svensk kärnkraft. Finansmarknaden är översvämmad av kapital som inte vet vart det ska ta vägen. Ändå satsar de inte.
Orsaken är att risken är för hög.
Energimarknaden förändras. Även om vindkraft är ojämn så är det gratis när den producerar el. Vinsterna blir höga. För solel gäller samma sak fast med ändå bättre ekonomi. Risken är alltså att om man bygger kärnkraft kommer verken bara kunna leverera lönsam el de få stunder vinden står stilla och solen är i moln. Och i takt med att vind och sol byggs ut minskar de stunderna allt mer.
Investeringsrisken är att den andra elproduktionen, trots sina baksidor, fortsätter bli billigare år från år. Och med ny teknik för lagring och vätgasprojekten förbättras vind- och solkraftens ekonomi ändå mer. Ingen drömmer på allvar om att göra vätgas med dyr kärnkraftsel. Det vill man göra när elen på grund av överskott från sol och vind gör priset extremt lågt.
Dålig som balanskraft
Tvärtom vad många tror är kärnkraft heller inte bra som balanskraft i ett växande elsystem. Vilket våra olika energimyndigheter vet. Kärnkraften går inte 100 procent av tiden, den har stora avbrott och bromsas utan förvarning av säkerhetsskäl. Historiskt har det lösts genom att vattenkraften under några dagar eller veckor ökar produktionen kraftigt (liksom importen av el från andra länder). Men ju mer el landet behöver desto svårare får vattenkraften att klara av sådana nedstängningar. Det finns inte vatten nog i magasinen för att ersätta ett kärnkraftsstopp. Fördelen med vind och sol är att de i motsats till kärnkraft aldrig får total nedstängning, det blåser alltid någonstans och solel är enkelt planerbar bara genom att titta på väderkartan. Stora centrala system som kärnkraft blir helt enkelt mindre stabila än många lokala system över hela landet.
Luktar planekonomi
Dagens Industris ledarsida föreslår nu att industrin och staten gemensamt ska gå ihop och bygga ny kärnkraft eftersom marknaden inte vill göra det. Det är lite planekonomi över det hela. Ett erkännande att kärnkraftstekniken helt enkelt inte klarar konkurrensen mot förnybar elproduktion.
Slutligen finns risken för olyckor. Den behöver inte ens ske här. Katastrofen i Fukushima stängde kärnkraft över hela världen. Elproduktion handlar inte bara om pengar, den handlar också om människor oro.
Vilket politiken vet av erfarenhet.
