Jag satt på ett rektorsmöte hösten 2016 när vår elevhälsochef ställde frågan om någon skola ville vara med i ett projekt med Angereds Närsjukhus i syfte att tidigt fånga upp elever med stora svårigheter. Jag anmälde mig direkt utan att veta så mycket om projektet. Det delades mellan Västragötalandsregionen och Hammarkullsskolan där ett team av specialistläkare, specialpedagog, kurator och sjuksköterska samarbetade tätt med skolans elevhälsoteam och lärare i årskurs två på Hammarkullsskolan. Skolan fick 40 procent specialpedagog från specialistteamet som var på plats på skolan två dagar i veckan. Lärarna fick handledning varje vecka och stöd i att anpassa lärmiljön utifrån elevernas behov. Jag som rektor fattade beslut att starta en mindre undervisningsgrupp för några av eleverna.
Tätt samarbete
Moderaternas utspel om att screena barn i förorten för adhd har skapat debatt. Jag förstår att förslaget väcker obehag eftersom man pekar ut en grupp och säger – de ska vi testa. Moderaternas förslag som det är utformat ställer jag mig inte bakom även om grundtanken om att fånga upp barn tidigt är viktig.
Kan vara bra om den är frivillig och om föräldrarnas involveras i ett tidigt skede.
Mellan 2016 och 2018 hade jag alltså ett projekt inom ramen för sociala investeringar på min skola där vi screenade alla elever i en årskurs för att upptäcka elever med stora svårigheter att klara skolan. Vår utgångspunkt var att det är högre prevalens av adhd/autism i migrantpopulationen. Eftersom det är cirka 1,5–2 års kö till utredning är det många elever som inte får rätt stöd i rätt tid vilket påverkar deras skolgång negativt.
Inom ramen för projektet ville vi arbeta bortom stuprören, utforma ett tätt samarbete mellan skola och sjukvård och uppmärksamma barnen i ett tidigt skede.
Erbjudande om utredning
Vi screenade alla 75 elever i årskursen utifrån ett material vi hade tagit fram tillsammans med en forskare. De elever som var i behov av vidare utredning fick erbjudande om det under förutsättning att föräldrarna tackade ja. Förutom att eleverna fick utredning utan väntetid fick föräldrarna utbildning och stöd av familjecentral och kurator i specialistteamet. Vi arbetade även fram ett dokument för att på ett förståeligt sätt få information om föräldrarnas syn på sitt barn.
Det traditionella 5:15-formuläret som används i utredningar är för omfattande och svårt att förstå när man inte har svenska som modersmål och förkunskaper om vad neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är.
Elevhälsoteamet började arbeta med ett material som heter Veks-kartläggning som är en hjälp att förstå vilka specifika insatser som krävs. Veks har hjälpt oss att bli mer träffsäkra vilket gör att vi idag ofta lyckas sätta in rätt åtgärd direkt. Det sparar tid och det gör att eleverna får snabbare hjälp.
Behövs fler specialister
En tidig screening för att identifiera vilka elever som är i behov av utredning kan vara bra om den är frivillig och om föräldrarnas involveras i ett tidigt skede. För att det arbete vi gjorde inom sociala investeringar ska skalas upp behöver bup byggas ut och fler specialistteam för att utreda elever skapas. Det förutsätter att privatiseringarna av sjukvården upphör och att både skola och sjukvård får de resurser som krävs för att göra jobbet.