Ja, inte bara det, utan förgöra hela den mellanmänskliga sfär av uttalade och outtalade överenskommelser där vi kan existera och utvecklas som sociala och kulturella varelser; och därigenom ersätta tillit med rädsla, sanning med lögn, förnuft med galenskap.
Den tyske filosofen Immanuel Kant myntade en gång begreppet ”den radikala ondskan”,med vilket han menade en ondska så destruktiv att den förgör själva förutsättningarna för människan att vara människa – med vilket Kant menade en varelse kapabel till moraliskt handlande.
En annan tysk filosof, eller tysk-judisk om vi ska vara noga, Hannah Arendt, som hade upplevt den radikala ondskan på nära håll i Hitlers Tyskland, talade om gärningar för vilka det inte kunde finnas något rimligt straff och därför inte heller någon förlåtelse. Det är gärningar så onda, skrev Arendt, att till och med Jesus – förlåtelsens profet om man så vill – tyckte man skulle hänga en kvarnsten om halsen på förövaren och slänga honom i havet (Lukas 17:2).
Jag tror vi måste börja tala om den radikala ondskan när det gäller Vladimir Putin. Om inte annat så för att göra tydligt att vi inte har att göra med en ledare vilken som helst – utan med en ledare som är beredd att förgöra vår värld för att uppnå sina mål.
Som från första stund har hotat använda kärnvapen om han inte ostört får utplåna ett fritt och fredligt grannland. Som låter sina stats-TV-propagandister dagligen leka med tanken på att förinta Washington och London, och som låter fängsla och i värsta fall döda varje person som vågar opponera sig det minsta. Som med jämna mellanrum låter världen få veta att en värld utan Ryssland, dvs utan Putins Ryssland, inte är värd att bevara.
Själva förutsättningarna för vad slags människor vi kan vara.
Utan några jämförelser i övrigt så är det ungefär vad Hitler sa till tyskarna, att om inte hans Tyskland fick vinna kriget så förtjänade inte Tyskland och tyskarna att överleva.
Det är därför som Putin och Ryssland inte får vinna det här kriget, eftersom vad som här står på spel inte bara är makten över ett stycke territorium i centrala Europa utan makten över själva förutsättningarna för vad slags människor vi kan vara och vad slags samhällen vi kan skapa.
Tillåts Putin vinna, det vill säga tillåts han visa att den radikala ondskans maktmedel fungerar, har förutsättningarna radikalt förändrats, inte bara för Ukraina utan för oss alla.
Då gäller som ny förutsättning att hot om kärnvapenförintelse är ett fungerande maktmedel för underkuva friheten och demokratin och befästa en totalitär terrorregim.
Kalla krigets nukleära terrorbalans byggde på att vi hade med någotsånär rationella aktörer att göra. Inte med företrädare för den radikala ondskan.
Hur Europa hade sett ut om Hitlers Tyskland hade segrat kan vi bara försöka föreställa oss.
Hur Europa kommer att se ut om Putin tillåts göra det vill jag inte behöva föreställa mig.
Vi måste få fred, säger de som förespråkar en uppgörelse med Putins Ryssland, hur nu en sådan skulle se ut, men fred i någon meningsfull betydelse kan det bara bli om och när den radikala ondskan besegras, vilket som jag ser det, förutsätter att vi ger Ukraina allt det stöd som behövs för att bekämpa den, ja också alla de vapen som krävs.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, i det här kriget kämpar Ukraina för den värld av halvsanningar och grådagrar som på gott och ont är det slags värld i vilken vi kan existera och utvecklas som självständigt tänkande moraliska varelser – mot en värld byggd på en total lögn – där vi inte kan det.
Putin har bjudit in till ett chicken race mot avgrunden där han räknar med att vår demokratiska värld ska visa sig vara den svagare och fega ur.
Vi måste kunna visa att han har räknat fel.
Texten är den Ukraina-appell som hölls vid ett möte på Fria Ukrainas torg den 11 september 2024.
Göran Rosenberg är författare, aktuell med återutgivningen av ”Det förlorade landet” och ”Friare kan ingen vara”.
