Alltså mer eller mindre ren stöld.

Härvan som nu nystas upp involverar svindlande 530 miljarder kronor och är med rätta en världsnyhet. Men när dammet har lagt sig och SEB bett om ursäkt återgår vi antagligen till business as usual. Så har mönstret sett ut efter de senaste årens skandaler som våra fyra svenska storbanker varit indragna in. Det går snart inte att hålla reda på deras växande brottsregister.

Även om alla banker är mer eller mindre skurkaktiga är Nordeas nonchalanta inställning till svensk lag minst sagt förbluffande för en aktör i ”förtroendebranschen”. Banken var inblandad i en penningtvättskandal 2010 och 2013. Två år senare hände det igen. Då fick Nordea betala böter på 50 miljoner och Finansinspektionen konstaterade att "Nordeas system har i princip släppt igenom vad som helst".

Men banken struntade uppenbarligen i att täppa igen hålen. 2017 ertappades Nordea åter igen med fingrarna i syltburken. Finansminister Magdalena Andersson kommenterade då uppgifterna med att ”Penningtvätt är väldigt problematiskt i samhället och det är ju något som finansierar terrorism”. Det är alltså ingen överdrift att beskriva det svenska bankväsendet som genomsyrat av kriminella. En advokat som varit inblandad i den senaste skandalen kallar till och med SEB:s fiffel för ”kritstrecksrandig organiserad brottslighet”.

Frågan är varför bankcheferna tillåts bete sig som rena gangsterledare?

Yrkeskriminella räknar med att få sitta av några år på anstalt under sin karriär. De väger vinsten från stölden mot den eventuella påföljden om de åker fast. De svenska storbankerna verkar göra liknande kalkyler. Men trots att de rånar oss kunder och staten på miljarder men får de på sin höjd lite böter de få gånger de ställs tills svars. När såg vi senast en bankchef skaka galler?

Dessa återkommande skandaler är inga tillfälliga snedsteg, fifflet är en bärande affärsidé. Som en för detta SEB-chef uttryckte det om det senaste skattefifflet: ”Vi har gjort detta i stor skala helt tills nu”. Panamaskandalen, där Nordea också var involverad, är bara toppen av ett gigantiskt berg av svarta pengar som skyfflas runt i den kraftigt växande fiffelindustrin. Skurkbankerna beter sig som att de äger världen och står över lagen. Det jävliga är att det stämmer. Som när svenska regeringen ville införa en liten bankskatt och Nordea surnade och stack till Finland. Alla bankkunder borde följa deras exempel, ta ut sina pengar och dra.

Problemet är bara att det är svårt att veta vart vi arga kunder ska ta vägen. De fyra jättarnas oligopolställning har gjort att nästan alla mindre konkurrenter köpts upp och slagits ut, förutom JAK och Ekobanken. Denna extrema koncentrering av makt och kapital har skett med politikernas goda minne. Svenska staten var till och med delägare i Nordea fram tills 2013.

Nu väntar vi med spänning på att polisen gör en husrannsakan på SEB:s kontor vid Kungsträdgården, beslagtar bankens tillgångar precis som myndigheterna gör med gängkriminellas bilar. Går det inte sätta dit dem för mord klämmer vi åt dem för skattebrott. Nu är det tyvärr ett fullständigt osannolikt scenario. Och de få som över huvudtaget luftar idén om att förstatliga bankerna stämplas som värre än Stalin.

En mer framkomlig väg är kanske att den statliga banken SBAB går in och erbjuder grundläggande service för oss vanliga kunder. Ordna ett betalkort, en swishtjänst och privat sparande i etiska och klimatsmarta fonder. Använd överskott till att öppna bankkontor ute på landsbygden där storbankerna stängt igen. Det skulle underlätta servicen och skapa jobb i avfolkningsbygder. Kom ihåg att nästan en miljon svenskar inte är uppkopplade och därför är beroende av fysiska kontor.

Vi kan inte låta en mer eller mindre kriminell bankkartell fortsätta ha kontroll över en sådan samhällsviktig funktion som den ekonomiska infrastrukturen.