Sett till hur det låtit tidigare hade vi troligtvis haft en diskussion där några kräver att alla muslimska friskolor ska läggas ner, och en och annan partiledare hade kört någon kampanj om att stoppa hedersförtrycket på våra skolor.
Så har det inte låtit nu. När Nyamko Sabuni, partiledare för det sjunkande skeppet som är Liberalerna, nyligen ställde upp i 30 minuter och fick en fråga om IES kjolkrav svarade hon:
– Svensk skola har för få ordningsregler snarare än för många… Jag tycker inte att det är olämpligt att eleverna ska klä sig prydligt precis som lärare.
Vidare påtalade hon hur upprörd hon är över de som jämför detta med hedersproblem. Att det är en skillnad mellan IES och ”barn som lever med förtryck redan från förskolan, där de inte får leka frisör därför att de ska bära slöja”. Och att IES kjolkrav är ”rätt”.
Jag funderar på hur otroligt komplicerad rasism är. Hur många tankesnurror det krävs för att låta någorlunda rimlig. Jag vill minnas att samma parti, Liberalerna, drivit frågan om slöjförbud i skolan med motiveringen att skolan ska få vara en frizon för flickor. Men det är uppenbart så att de enda flickor en känner sig nödgad att rädda är muslimska.
Jag tycker det är mer än rimligt att jämföra debatten om IES med den om muslimska friskolor. Den synar allmänhetens föreställningar om den muslimska gruppen. Muslimer har sedan länge betraktats som en förtryckande och våldsam grupp. När muslimska tjejer bär slöja blir det genast en diskussion om föräldrars tvång och flickornas brist på frihet. Debatten är inte det minsta intresserad av varför dessa flickor bär slöja, och hur diskussionerna har låtit hemma hos dem. Istället tar många sig rätten att se dem som en enda homogen och ansiktslös massa.
Men på IES blir det istället en bredare diskussion om det kanske olämpliga i att begränsa flickors val av kläder. Det blir inte en diskussion om förtryck, om lärarnas syn på kvinnor och föräldrarna som går med på det hela. För när allmänheten föreställer sig flickorna på IES ser man vita svenska tjejer, som omöjligen kan begränsas.
Eller, som en bekant sa till mig när vi diskuterade frågan häromdagen:
– Det är en stor skillnad, då dessa tjejer på IES inte riskerar sina liv på grund av kjolen.
Jag tror inte heller det. Men jag tror inte heller det om alla flickor som bär slöja. Problemet ligger i alla antaganden som ständigt görs, där det också blir tydligt vilka olika glasögon vi väljer att ta på oss när vi betraktar Sveriges befolkning.
Alla typer av krav på hur barn och unga ska klä sig kommer att forma deras relation till sina kroppar. Det är kraven och förväntningarna som tidigt lär tjejer att deras kroppar är ett slagfält, att de förväntas upprätthålla andras föreställningar och moral. Detta är oberoende av klädesplagg, för vi har lärt oss att koda kvinnors kroppar på ett sätt där vi ständigt fylls av skam- och skuldkänslor om vi inte lever upp till andras förväntningar.
Vi har enbart haft en diskussion om detta i relation till muslimer, som att vi står utanför det övriga samhället och lever med egna normer. Samma typ av föreställning som gör att kvinnor inte ens kan amma i offentligheten utan att det väcker äckelkänslor eller bada barbröstat precis som vilken annan snubbe som helst, är ju samma föreställning som anser att kvinnor ska täcka sina hår.
Det är absurt att ha en diskussion om min kropp där samma personer som anser att jag ska ta av mig slöjan, också anser att jag ska täcka andra delar av min kropp när jag badar eller ska amma mitt barn. Jag ser inte slöjan jag bär som mer förtryckande än BH:n jag tar på mig varje morgon.
Och det är precis det här jag alltid velat göra gällande i diskussionen om slöja, och jämförelsen med kort kjol. Långt innan diskussionen om IES, för att det i Sverige är en rimlig jämförelse.
Jag har vänner som blivit psykiskt och fysiskt misshandlade, av den enkla anledningen att deras partner anser att de "horar ut sig för andra”, när de vill bära kort kjol en utekväll med sina vänner. Jag har en vän som varit en hårsmån från döden när hon på Instagram lade upp en selfie med en, enligt partnern, för kort kjol. ”Man ser hela din fitta” sa han innan han slog henne medvetslös. Jag har vänner som idag inte skulle våga klä sig för ”utmanande” i rädsla för vad andra ska säga.
IES-diskussionen sammanfattar allt det här. Det är inte helt oproblematiskt att tjejer tidigt får lära sig att det finns något oanständigt med eras kroppar.
Men vi måste också våga lyfta blicken. Ha fler djupare samtal om könsuttryck och segregationen som följer i dess spår. Att oavsett hur kvinnor klär sig så går det inte att undgå mäns blickar. Och att flickor får lära sig det tidigt, av vuxna i deras närhet.
Det går alldeles utmärkt att ha den typen av samtal utan att förringa hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tror att många, till skillnad från Nyamko Sabuni, kan hålla fler tankar i huvudet. Det vill säga utan att riskera en härdsmälta på bästa sändningstid.
