– Det är de små stegens tyranni, sa miljardären och bedyrade att även en promillehöjning av skatten för de rikaste oundvikligen leder in på vägen mot totalitärt övertagande av ekonomin.
Giljotinen är vässad?
Jag känner igen tonläget när Svenskt Näringsliv nu går i taket för att Riksbanken och Finansinspektionen vill kartlägga alla svenskars förmögenheter och skulder.
– När man utformar penningpolitiken vet man inte hur en räntehöjning slår, säger Per Håkansson, senior rådgivare hos inspektionen, till Dagens Industri.
De vill alltså bygga en intern databas för högst rimliga saker som att hålla kolla på inflationen. Uppgifterna skulle inte ens vara offentliga. Men på Svenskt Näringsliv låter det som att statstjänstemännen redan har rullat fram giljotinen.
Befarar politiska konsekvenser
De senaste åren har Dagens ETC:s granskningar visat hur toppinkomsterna skjuter i höjden. Vi har utgått från Skatteverkets data – men den är starkt begränsad. Hur mycket någon plockar ut i årslön ger bara halva bilden. När exempelvis Aftonbladet listade 542 svenska miljardärer utgår de från kvalificerade uppskattningar. Vi vet inte i detalj hur mycket miljardärerna har på sina sparkonton eller den verkliga storleken på deras aktieportföljer.
Vad är miljardärerna så rädda för?
Danmark samlar redan in den här informationen. Och fram till att förmögenhetsskatten avskaffades 2007 hade även Skatteverket ett register över svenskarnas aktietillgångar och andra värdepapper. Det är här vi närmar oss pudelns kärna.
Miljardärerna vill inte att kreti och pleti ska tillåtas snoka runt i deras bankfack. När svenskarna får reda på, i detalj, hur stora förmögenheter som ansamlas i toppen kan det ge politiska konsekvenser.
Den analysen är inte min, utan kommer från Svenskt Näringslivs skattedelegation som talar om att ”hissa varningsflagg”. Insyn i ekonomin kan bli ett ”vapen i händerna på de politiska krafter som vill se en ny förmögenhetsskatt”, som Dagens Industri beskriver invändningarna.
Ekonomin måste få kartläggas
Den som leder en polarexpedition bör rimligen få se hela kartan, annars blir det svårt att välja rätt färdväg. På samma sätt bör Riksbanken få kartlägga hela ekonomin för att kunna fatta informerade beslut. Det är märkligt att deras önskan ens ifrågasätts.
Tvärtom borde vi lyssna till nationalekonomiska forskare som länge efterlyst insamling och offentliggörande av förmögenhetsstatistik. Grundläggande information om hur de ekonomiska resurserna fördelas i samhället borde vara en offentlig uppgift. Öppenhet gynnar alla, förutom möjligtvis en liten grupp hemlighetsfulla miljardärer.
Så hur slutade frukosten på Riche?
Jag var tvungen att rusa iväg till en annan intervju och glömde betala. När jag ringde upp och bad om ursäkt svarade miljardären lugnt:
– Ingen fara, jag tog notan. Här finns det resurser.
