Kommentar: Vapenbolagen har anledning att skåla i champagne

I krigsliknande retorik förklarade USA:s president Joe Biden att sanktionerna på sikt skulle lamslå Ryssland och att ifall Putin inte upphörde med sin ­aggression fanns ännu tyngre sanktioner att tillgå. I mars började spekulationer om att Rysslands avancerade robotar snart skulle vara slut och sanktionerna omöjliggjorde en vidare produktion.

Men I tio månader har kriget pågått och alltjämt ringer bomblarmen över Ukraina. Ingenting tyder på att Rysslands för­måga att producera robotar har begränsats nämnvärt. Den ryska krigsindustrin tycks klara av att producera nya stridsvagnar, robotar och granater.

Tävlar om kontrakt

Samtidigt går de europeiska vapenproducenterna på högvarv, inte minst i Sverige. Under hela kriget har olika västerländska vapensystem diskuterats och tillskrivits en otrolig förmåga att påverka utfallet. Tidigt var det den amerikanska pansarvärnsoroboten Javelin som ­skulle få de ryska stridsvagnarna att vända om. Den turkiska drönaren TB2 fick stort utrymme och efter det raketartilleriet Himars. För företag inom krigsindustrin är kriget den viktigaste marknadsföringsplatsen.

Det finns direkta ekonomiska intressen av att visa upp sina produkter. I detta skiljer sig inte de svenska företagen. När flera västländer bestämde sig för att intervenera i de libyska inbördeskriget efter att ­Muammar Kadaffi störtades så var det viktigt att få dit Jas Gripen. Saabs huvudsakliga konkurrenter skulle få möjlighet att visa upp F-16, Eurofighter och Rafale i strid. För samtidigt som bomberna föll över Libyen så tävlade de stora flygplansproducenterna om att landa en jätteaffär med Indien

Ägs av Erdogans svärson

När Ukraina nu får militärt bistånd av flera länder så uppstår en liknande situation. Turkiets president Recep Tayyip Erdogans svärson Selçuk Bayraktar är en av ägarna till företaget Baykar som producerar TB2. De har lyckats väldigt väl med sin marknadsföring av drönaren under kriget. Flera privata initiativ har samlat in pengar för att finansiera fler TB2 till Ukraina. Antalet länder som planerar att ha drönaren i sin försvarsmakt har mer än dubblerats. Detsamma gäller Lockheed Martins artillerisystem Himars. Hela Baltikum samt Polen planerar att köpa in systemet under nästkommande år.

Konkurrens mellan stater

Stater är ofta delägare i sina lokala vapenföretag. Konkurrensen är hård och gränsen mellan geopolitik och affärer är suddig. Under 2021 avslöjade SVT tillsammans med en rad andra nyhetsförmedlare att den amerikanska Nationella säkerhetsmyndigheten, NSA, spionerat på flera europeiska politiker och tjänstemän. Mot Sverige hade det omfattande spionaget varit inriktat på Saab och mer ­specifikt Gripenprogrammet. Men även värdlandet Danmark, som spioneriet utgått ifrån, hade varit övervakat. Syftet hade varit att få ett övertag i den pågående upphandlingen om vilka stridsflyg Danmark skulle inhandla. Trots det allvarliga i detta så slutade hela historien med att några anställda i danska underrättelsetjänsten fick gå och att Danmark köpte de amerikanska stridsflygen.

Det finns flera anledningar till att borgerligheten länge varit intresserade av ett svenskt medlemskap i Nato. En av dem är att det finns direkta ekonomiska intressen. Natos krav på att medlemsländerna spenderar runt två procent av BNP på försvaret innebär enorma summor för de företag som levererar material till den svenska försvarsmakten. Ett medlemskap innebär också en enklare väg för svenska vapenföretag att göra affärer med andra medlemsländer och då inte minst med Turkiet som det tidigare inte varit tillåtet att exportera vapen till.

Wallenberg följde med

Som av en slump så var också svenska vapenproducenter och storföretag i Ankara samtidigt som Ulf Kristersson (M) var där för att förhandla med Erdogan. Wallenbergsfären var representerad och man har genom flera företag ett stor intresse i ett Natomedlemskap. Genom att vara ägare av Saab så står de för mycket krigsmateriel som kommer efterfrågas i dessa oroliga tider.

Situationen i Ryssland är inte helt annorlunda. Trots några av historiens hårdaste sanktioner så letar sig komponenter in i landet. I våras rapporterades det om massiva uppsägningar inom den ryska krigsindustrin. Men under sommaren och hösten tycks istället industrin gått på högvarv. Uralvagonzavod är en av världens största industri­komplex och producerar ryska stridsfordon. På grund av efterfrågan har de infört fler skift och produktionen är igång dygnet runt.

Pekar spikrakt uppåt

Vi går in i en lågkonjunktur och nästan alla grafer på aktiemarknaden pekar nedåt. Det finns dock en serie företag som rör sig i en annan riktning. Lockheed Martin, Sabb och Rheinmetall, tillsammans med de flesta andra större vapenproducenterna – de pekade spikrakt uppåt efter 24 februari och har stannat där uppe.

Krig sägs sakna vinnare men det är inte sant. Förlorarna är uppenbara. De hittar du på flyktingförläggningar i Europa och i massgravarna runt Butja. Vinnarna är de som gör pengar på kriget både i Ryssland och i Europa.

Nu ringer vi snart till ett nytt år. Storägarna har anledning att skåla i champagne. Bomblarmen i Kiev ljuder också snart igen.