Sällan har en konsert skrikit så mycket pengar som The Weeknds. När minst 20 otroliga dansare klädda i en slags vit niqab kombineras med brinnande skyskrapor, en håll käften-ljusshow, en gigantisk silverstaty av en amazonkvinna och allt dessutom sker i ljuset av en dov fullmåne som något geni har hängt från taket känns det som att man befinner sig på en betydligt mer storslagen plats än Tele2 arena.
Samtidigt har Abel Tesfaye, som den kanadensiska artisten egentligen heter, en förmåga att göra även det vräkiga smakfullt. Klädd i vit cargo-väst och en silvermask som matchar med amazonkvinnan rör han sig över scenen med en lekfull oförutsägbarhet. Det är som att målet med konserten är att ingen ska bli uttråkad och trots att en stor del av The Weeknds målgrupp består av rastlösa Tiktok-tjejer vågar jag med säkerhet säga att han lyckas.
Och här har vi en av artistens storheter: han är expert på bangers och vet exakt hur de ska framföras för maximal effekt. Gång på gång under konserten som varar i över två timmar förundras jag av att en och samma musiker har skapat så många världshits.
The Weeknd är inte bara aktuell med sin turné utan även HBO-serien ”The idol” vilket blir tydligt under konserten. Skådespelerskan Suzanne Son gör ett underbart gästspel och framför en av låtarna från serien och det blinkas till en fullkomligt sågad strypscen från det första avsnittet genom att artisten placerar sina handskklädda händer runt sin egen hals. Men där TV-serien ratats för att vara våldsromantiserande och cringe är konserten bara fantastisk och gör skillnaderna mellan Abel Tesfaye och karaktären Tedros som han spelar i ”The idol” ännu tydligare.
För The Weeknd lyckas, trots sina explicita textrader, behålla både värdighet, karisma och en mjuk framtoning medan han rör sig mellan den apokalyptiska storstaden, eldslågorna och den silvriga amazonkvinnan. Domedagskänslan får fansen att kasta upp sina behåar på scenen och väggarna på Tele2 arena att sparka som att de är sex månader gravida, som världens sexigaste artist själv uttryckte det i låten ”The Morning” från 2012.