Eigil Söderin:
Vad händer med demokratin om kulturkrigarna flyttar in i Rosenbad?
Bild: Bilder: Stefan Jerrevång/TT / Skärmdump Samnytt via SVT
Dagens ETC
Efter valframgången kommer Sverigedemokraterna kräva stora eftergifter från M-ledaren Kristersson. Stenhårda tag mot minoriteter är att vänta. Men utspel om ”journalistrugby” samt nedmontering av public service och oberoende myndigheter är minst lika oroväckande.
Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte
Dagens ETC
som står för åsikten.
Framför ett segerrusigt folkhav konstaterade Jimmie Åkesson på valvakan att:
– Vi skulle kunna utgöra basen i en majoritetsregering.
Ulf Kristersson gläntar nu på dörren till Rosenbad och en huvudarena under de kommande fyra åren kommer vara kultur- och mediepolitiken. Det kan tyckas ofarligt att som huvudideologen Mattias Karlsson vurma för knätofsar och att slå gräs med lie. Men han anser att ”politiken ligger nedströms från kulturen”. Kulturkriget är en hörnsten i SD:s nationalistiska projekt och etablerade medier har fungerat som en bromskloss på segertåget. Därför är de skeptiska till journalister.
Söndagens valvaka på Elite Hotel vid Nacka Strand säger en hel del om partiets inställning till oberoende journalistik. SD har uppenbarligen lämnat källarlokalerna men bunkermentaliteten dröjer sig kvar. Under kvällen flankerades partiledaren av den förre riksdagsmannen Linus Bylund som på Twitter kallat den svenska journalistkåren för ”nationens fiender”. Han har fysiskt tacklat bort reportrar (undertecknad) som ställer obekväma frågor till Jimmie Åkesson. Nu talar han om ”journalistrugby”.
Extremister på parad
Denna fientlighet mot (vissa) journalister blev tydlig när franska Le Monde nekades ackreditering till valvakan. Även Dagens ETC och andra medier stängdes ute samtidigt de SD-vänliga alternativmedierna mottogs med öppna armar.
Toleransen för avvikande, ibland helt öppet nazistiska, åsikter är hög när de kommer från de egna leden. Men samtidigt frodas hatet mot motståndarsidan åsikter.
Omfattande påverkanskampanjer
I ett antal artiklar har Dagens ETC avslöjat hur partiets trollfabriker används till attacker mot rödgröna politiker och enskilda journalister. I hemlighet går partikassan till omfattande påverkanskampanjer för att försvåra granskning och skrämma folk till tystnad. Detta är egentligen ingen hemlighet. Partiets företrädare har helt öppet vädrat idéer om att åsiktsregistrera journalister. Ingen SD-företrädare vill svara på frågor men använder sina sociala medier-kanaler till försöka misskreditera mig personligen och tidningen.
Att landets näst största parti har det här förhållningssättet till oberoende journalistik är minst sagt problematiskt. Vad händer när de nu får stort inflytande, kanske ministerposter, i landets regering?
Vi vet sedan tidigare att där högerpopulistiska rörelser tagit makten, hamnar public service snabbt i skottlinjen.
– De har sagt att de vill minska resurserna men också påverka innehållet och hur public service styrs, som de upplever som vänstervridet, säger Andreas Johansson Heinö vid näringslivets tankesmedja Timbro till Arbetsvärlden.
Om SD får bestämma hur skulle det svenska medielandskapet se ut?
Vi såg en glimt av det under valkvällen.
Riks-profilen: ”Helg seger!”
Parallellt med sändningarna från SVT och TV4 hade de SD-vänliga medierna Exakt24 och Samnytt en egen valvaka på Youtube. För att leda sändningen återförenades järnrörsgängets två centralfigurer – Kent Ekeroth och Erik Almqvist. De intervjuade gästen Rebecka Fallenkvist från partiets Youtube-kanal Riks som utropade: ”Helg Seger” och fortsatte:
– Det är en segerhelg. För SD.
I efterhand har uttalandet tolkats som en referens till det nazistiska stridsropet ”hell seger”, en svensk översättning av tyskans “sieg heil”. En annan gäst i sändningen var Mikael Valtersson, tidigare försvarspolitisk SD-företrädare som lämnade partiet på grund av nazistiska böjelser.
Vill borgerliga stå emot?
Frågan är vilken av SD:s två inspirationskällor som blir vägledande de kommande fyra åren – Danmark eller Ungern?
Partiets företrädare verkar ha tonat ner sin vurm för det östeuropeiska landet men kanske är utvecklingen i vårt sydliga grannland ett tydligare riktmärke. Där kapade Dansk folkeparti public service vid fotknöklarna. Men för att det skulle bli möjligt krävdes att deras borgerliga allierade spelade med. Frågan är om svenska moderater kan eller vill stå emot?