BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Av de 17 personer som representerar eller nyligen har representerat nu existerande politiska partier och fanns i Nordfronts register var 14 Sverigedemokrater. Fem personer hade fortfarande uppdrag för SD, samtidigt som de stöttade NMR ekonomiskt.

De fem ska nu få lämna sina uppdrag efter vår granskning, säger partiets presstalesperson. Sverigedemokraternas nolltolerans mot rasism innebär att stöd till nazistiska organisationer leder till uteslutning, och det är väl det minsta man kan önska.

Skillnaden mellan att beställa en bok och att betala ett stödmedlemskap är stor, men nolltoleransen är i bästa fall selektiv – medlemskap i en nazistisk organisation accepteras inte, men åsikter som tangerar Nordiska motståndsrörelsens ses inte som särskilt problematiska så länge de inte syns i medierna.

Och vi är många som frågar oss vad som hade hänt om högre uppsatta sverigedemokrater hade beställt titlar som ”Dog verkligen sex miljoner?” från Nordfront, skrivit hatiska saker om judar på sajten. Hade de fått gå, som de mindre namnkunniga lokalpolitikerna i granskningen? Eller hade det blivit som när Mattias Karlsson i förra veckan jämförde Koranen med ”Mein kampf” och slapp konsekvenser? 

Eller som när Oscar Sjöstedt skämtade om att sparka på judar? Eller när Sveriges riksdags andra vice talman Björn Söder i en intervju påstod att man inte kan ha både en svensk och en judisk identitet samtidigt? Alla tre sitter fortfarande i partiets yttersta topp.

Och inte blir förtroendet för Sverigedemokraternas nolltolerans större när vi upptäcker att partitoppen Linus Bylund kände till Fredrik Franzéns åsikter och hat. För självklart kommer detta inte som en chock, varken för Sverigedemokraterna eller för oss som har följt deras framfart. De är inte ett parti som alla andra.

Men låt oss också ta en titt på den senaste veckan. I måndags hamnade riksdagsledamoten Hanna Wigh i fysiskt slagsmål med en annan sverigedemokrat under ett budgetmöte. På tisdagen – strax efter att Stefan Löfven i sin regeringsförklaring talade om just NMR och hur skrämmande gruppen är – meddelade Jimmie Åkesson att de tänkte väcka misstroendevotum mot Löfven för att på så sätt skapa regeringskris.

Kaos.

Även andra partier driver på för det som de flesta enligt opinionsundersökningar ser som en onödig misstroendeomröstning mot ministrar. Men faktum kvarstår: Sverigedemokraterna vill skapa kaos och är inte ett parti som alla andra.

Att företrädare för ett riksdagsparti – Sveriges tredje största! – är överrepresenterade bland personer som stödjer nazister är inte en tanke vi någonsin ska vänja oss vid. Och en nolltolerans som bara tillämpas på lägre rankande partiföreträdare – och bara när deras rasism har uppmärksammats i medier – är ren kosmetika.

Fråga dig själv hur du hade reagerat om en socialdemokratisk toppolitiker fick kännedom om att en lokalpolitiker önskade livet ur flyktingar på sociala medier, för att sedan nöja sig med att vidarebefordra ett mejl och inte följa upp det. Glömma bort att det hade hänt.