I fredags, på årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina, medverkade Orbán i den regeringskontrollerade ungerska public service-radions program ”God morgon Ungern”. Programledaren bad Orbán kommentera frågan om det svenska och finländska Nato-medlemskapet, som Ungerns parlament fortfarande inte gett grönt ljus till. I likhet med Turkiet, åtskilliga månader efter att övriga 28 Natoländer sagt ja. 

”Flagranta lögner”

Orbán sa att han personligen är för att länderna blir medlemmar. Men, ”mellan dig och mig”, fortsatte han i etern, så är regeringspartiet Fidesz parlamentariker inte särskilt entusiastiska. 

– Eftersom det inte är rätt av (Finland och Sverige) att be oss släppa in dem, när de sprider flagranta lögner om Ungern, om rättsstaten i Ungern, om demokratin, om livet här. Hur kan någon vilja vara vår allierade i en militärallians samtidigt som de skamlöst sprider lögner om Ungern?

Orbán och den ungerska regeringen har i månader mest bara varit tysta om det svensk-finländska medlemskapet. Dröjsmålet har förklarats med att andra frågor kommit emellan. Samtidigt har kritikerna hemma i Ungern påpekat att Orbánregimen är ett enmansstyre. Premiärministern har under de senaste 13 åren koncentrerat makten i sina egna händer. Parlamentarikerna i hans parti är inget annat än lydiga redskap som röstar enligt Orbáns vilja – och eftersom Fidesz har egen majoritet i parlamentet, hade de på egen hand kunnat fatta beslut i Natofrågan vid första bästa sammanträde.

130 miljarder på bordet

Två skäl har legat bakom den ungerska bromsklossen i Natofrågan. Dels har Orbán velat värna sina politisk-ekonomiska band till Putin. Ryssland har exempelvis erbjudit Ungern en synnerligen bra deal för att få tillgång till billig rysk gas, mitt i energikrisen. 

Dels befinner sig Orbán sedan flera år i en infekterad konflikt med EU-kommissionen, som kritiserar hans auktoritära styre. Sedan EU framgångsrikt lyckats länka samman utbetalningen av pengar med respekten för rättsstaten och demokratin, riskerar Ungern gå miste om över 130 miljarder kronor. Både från EU:s vanliga budgetkassa och från den särskilda coronaåterhämtningsfonden. 

Nu hämnas Orbán genom att skicka fram underhuggare som kräver att Sverige och Finland backar från kritiken länderna tidigare levererat mot Ungerns auktoritära utveckling. 

– De senaste åren har det spridits lögner och påhittade nyheter om Ungern av regeringstjänstemän i Sverige, sa den ungerske utrikesministern Peter Szijjarto i måndags i en intervju med SVT.

Szijjarto påstod också att svenska regeringstjänstemän har ”förolämpat” ungerska parlamentariker. Därför ska Ungern nu skicka en parlamentarisk delegation till Sverige för att försöka reda ut saken. 

Får inte backa en centimeter

Ungern har upphört att vara en fullvärdig demokrati. Om detta råder det konsensus i EU, hos alla utom radikalhögern. Under Orbáns styre har pressfriheten närmast upphört att existera. Rättssystemet har mist sitt oberoende, den akademiska friheten och civilsamhället har kommit under attack. Regimlojala medier har publicerat ”svarta listor” över fiender till den ungerska nationen – där jag själv hamnat med mitt namn. 

Men frågan är om Sveriges regering ändå är beredd att kalla den ungerska autokratin för en demokrati, i hopp om en snabb lösning i Natofrågan när den ungerska delegationen kommer på besök? Nej, hoppas jag och vill jag tro. Gör man det, backar man en enda centimeter från EU-kommissionens linje och den överväldigande kritiken mot hur Orbán återfört den kommunistiska tidens enpartistyre, är det inget annat än en skandal. Särskilt som Björn Söder från det Orbánvänliga Sverigedemokraterna svarat på utpressningen med att hylla regimen i Budapest.

Men ser vi på hur Sveriges regering behandlat Erdogans utpressning som ett facit, så har vi redan svaret.