Kommentar: Unga amerikaner kan inte längre se vägen framåt

Fram tills nyligen har det ­verkat som att USA – med alla sina fel – befunnit sig på en väg av ständig utveckling, med ­utökade rättigheter för dess ­invånare och krympande skillnader i lagligt skydd. Så hur ska historie­böckerna förklara den omvända process som nu pågår? 

Den 24 juni dömde högsta Domstolen för att riva upp Roe mot Wade och fallet Planned Parenthood mot Casey (1992), vilket konkret innebär att en konstitutionell rätt till fri abort upphävs. Detta avgörande beslut kommer inte bara orsaka omätbar smärta och lidande för USA:s kvinnor – det representerar också en större pågående trend i USA. Vi har ett ett valsystem baserat på två partier. Vi måste välja mellan ett teokratiskt, fascism-aspirerande minoritetsparti som har en kraftigt oproportionerlig makt, och ett majoritetsparti som är alltför upptaget av att förhålla sig till tvåpartisystemet och att bli återvalt för att ha något verkligt att sätta emot. 

Som en reaktion på beslutet har unga amerikaner, som till två tredjedelar stödjer tillgång till fri abort, uttryckt vrede, fasa och hopplöshet. Men: de här känslorna som håller den amerikanska ungdomen i sitt grepp är inget nytt. Vi har sett våra klass­kamrater slaktas, bara för att få se högsta domstolen stoppa lagar som effektivt kunnat införa vapenkontroll. Vi har sett polisen mörda och brutalt slå ner på minoriteter – eller vem som helst som vågar stå upp mot dem – för att sedan garanteras ökade anslag och mindre ansvarsutkrävning av högsta domstolen. Vi har sett klimatförändringarna öka och öka igen, medan högsta domstolen funderar på om de ska slakta miljöskyddsmyndigheten EPA. Allt detta, som skett inom en och samma vecka, gör det allt tydligare för en hel generation att den romantiska bilden av ständiga framsteg inom den amerikanska staten nu hör till det förgångna. 

Den här typen av texter brukar avslutas med en uppmaning till handling eller en uppräkning över saker vi kan göra. Kanske är det talande för cynismens och hopplöshetens grepp om vårt lands unga att jag faktiskt inte vet vad det skulle vara. 

Hur ska vi stoppa regressionen och med nytt hopp börja röra oss framåt igen? Vem ska vi vända oss till? 

I USA finns det en idé om att om jag inte gillar sättet min delstat styrs kan jag helt enkelt rösta med fötterna och flytta till en annan stat. Det är en grav förenkling för en stor del av den amerikanska arbetarklassen. Som ett erkännande av detta erbjuder några företag att betala för resor som görs till andra delstater för att få en abort utförd. På ett privat plan överväger många ­kvinnor att bygga upp ett lager av ­dagen efter-pillret Plan B eller andra mediciner som kan hindra eller avbryta en graviditet. 

På sociala medier uppmuntras kvinnor att ta bort mens­appar av rädsla för att myndigheter ska använda deras data för att utreda avbrutna graviditeter. Och vi unga män påminns ännu en gång om de privilegier vi har, och därmed ansvaret att stå upp för kvinnorna i våra liv som inte har samma privilegier. I ett land och en värld som redan granskar och dömer unga kvinnor hårt kommer de nu tvingas vara ännu mer vaksamma för att kunna försäkra sig om trygg vård och att bli befriade från ett politiskt styre som inte respekterar dem.