Att vara eller inte vara emot skönhetsingrepp? Där det tidigare handlade om moral verkar det idag snarare kommit att handla om estetisk stil, spanade Ola Söderholm i podden Stormens utveckling nyligen och skojade: ”Gillar man att nån är snygg eller gillar man att någon opererat sig till ett monster?”.
Riktigt så enkelt är det såklart inte. Alla plastikopererade ser inte ut som Madonna.
Bland kändisarna som 2022 räknas som de allra vackraste – Kardashian-systrarna, Bella Hadid, Hailey Bieber, Ariana Grande – finns knappt en enda som inte har möblerat om sitt ansikte rejält. Hakben har slipats ner, näsor förminskats, ögon opererats till kattögon och kindben fyllts med fett eller fillers. Detta gäller även svenska kändisar. Det är faktiskt rent häpnadsväckande vad skickliga kirurger göra med ett ansikte.
Lockelsen är stark. Om jag kanske skulle testa lite botox?
Allt fler svenska så kallade ”vanlisar” gör ingrepp. Många i smyg. Det visar SVT:s nya dokumentär ”Under kniven” där den 30-åriga journalisten Erik Galli, berättar hur han ägnat de senaste 10 åren att skönhetsoperera sig i hemlighet. Han har slipat ner pannan, förminskat hakan, gjort fillers i läpparna och tagit fett från låren för att spruta in i kinderna. Och så botox. Såklart.
I den välgjorda och rörande programserien berättar han öppet om både skammen och hemlighetsmakeriet inför sina vänner och de politiskt engagerade föräldrarna som inte anat något.
Distansen som lögnerna har skapat till de närmast sörjande är hjärtskärande, men allra mest tragiskt är de komplikationer Erik Galli har fått efter ingreppen. Hans näsoperation blev så misslyckad att han blev av nästipp, fick kronisk täppa och började lukta skaldjur ur näsborrarna.
”Vongole-utblåset”, kallade hans ex-pojkvän kroppsdelen.
Att åtgärda den misslyckade operationen: Ytterligare 75 000 kronor.
Var kommer alla dessa pengar till operationer ifrån, tänker jag när jag ser morsor i dokumentären göra så kallade ”mommy makeovers” - där hela kroppen görs om. Det är en enorm industri som bara växer och göds av vårt självhat.
”Det är inte mer dramatiskt än att polera bilen” säger en intervjuad i dokumentären. Men det är det. Var tionde som gjort ingrepp anmäler komplikationer, enligt konsumentverket och Socialstyrelsen.
Det är en oreglerad industri där många hamnar i fel händer och får resistenta bakterier eller andra katastrofala följer.
”Under kniven”-samhället får mig att känna sorg över en samtid där allt fler lockas att ha som livsprojekt att förbättra sina utseenden. Det liknar ett missbruk. Måste vi verkligen ha det såhär?
Som om det var allas främsta skyldighet att se snygg på bild.
Som om det var fastslaget skönhet var vägen till lycka.
Som om vi bara var våra ansikten, och inte mer.
Och allt lindas i en air av self empowerment, ett narrativ som självklart planterats av skönhetsindustrin.
”Man ska kunna skönhetsoperera sig utan att skämmas” heter det.
Att få operera om sig så mycket man vill för att närma sig den mycket smala skönhetsnormen. Bara i en individualistisk urspårad senkapitalism kan detta presenteras som en frihet.
