Kommentar: Ulf eller Jimmie – vem blir Sveriges Trump?

Detta har partiets strateg Martin Borgs kommit fram till efter en studieresa till USA, berättar han i Expressen och Dagens Nyheter.

Namnet Martin Borgs får mig att hoppa till. 

Honom har jag träffat! Han och en filmfotograf var hemma hos mig i Göteborg någon gång tidigt år 2011. Borgs skulle spela in ett program för någon privat kanal och ville intervjua mig. Han var helt öppen med att han var moderat. Men vårt samtal kom mest att handla om något helt annat: om sofisterna! Alltså de människor (det fanns en och annan kvinna också) som mot betalning lärde intresserade i antikens Aten att argumentera för sin ståndpunkt i samtal om liv och politik.

Platon har elakt porträtterat flera sofister i sina dialoger. Där försöker män som Protagoras och Gorgias förgäves överlista Sokrates i diskussioner. Jag har nämnt dessa sofister här och var i mina skrifter, men Martin Borgs hade själv en mycket mer positiv inställning till dem. Det blev ett mycket trevligt och livligt samtal där jag fick ett intryck av att Martin Borgs verkligen satt sig in i ämnet. Ja, han var en glad entusiast.

Jag skrev ett argt brev till Borgs och fick snabbt ett svar. Jag har det fortfarande kvar.

Säkert hade han läst Karl Poppers bok ”Det öppna samhället” som förlaget Timbro nyligen låtit översätta. Borgs har fingrarna i alla moderata syltburkar, inte minst i Timbro. Men i vårt samtal drevs han av ett purt intresse.

Fotografen förklarade efteråt att vi borde spela in ett särskilt program om sofisterna. Ja, det var en idé.

Efter någon tid kom det program som Martin Borgs hade färdigställts. Nästan ingenting av det vi sagt fanns kvar – bara ilsken högerpropaganda. Jag skrev ett argt brev till Borgs och fick snabbt ett svar. Jag har det fortfarande kvar. Han skriver bland annat: ” Jag blir ledsen när jag läser att du känner att jag missbrukat din tid och uppmärksamhet, och ber förbehållslöst om ursäkt.” Det var ju vackert, men programmet var som det var.

2011 var en triumfens tid för Moderaterna. Fredrik Reinfeldt hade framgångsrikt försvarat sin regeringsmakt året innan. Nu kunde han genomföra sin politik med kraft.

Men hans parti var mycket olikt Ulf Kristerssons Moderata Samlingsparti. Reinfeldt ville inte ta i Sverigedemokraterna ens med tång. Han frös dem helt enkelt ute. 

Så annorlunda idag. Idag är Kristerssons regering helt beroende av Åkessons stöd, och SD har blivit ett stort parti, större än M. Nu har M kopierat SD:s rabiata inställning till invandrare och flyktingar. I gengäld har SD övertagit M:s ekonomiska politik som gynnar de allra rikaste.

Martin Borgs syn på valet i USA markerar ännu ett steg. Nu är till och med Trump-regimen inte bara tolerabel. Nej, man ska kopiera hans valstrategi och på det sättet besegra Magdalena Andersson 2026. Jag vet inte om Kristersson hoppas bli den svenske Trump. Ligger inte Jimmie Åkesson bättre till för den rollen?

Martin Borgs är genom sitt kulturintresse en mycket ovanlig moderat. Men i politiken är han minst sagt flexibel. Är det inte just därför han blivit sitt parts strateg?