Då visste jag inte hur det var att när som helst riskera att bli dödad av ett luftangrepp i huvudstaden i ett europeiskt land. Att se live hur hela städer förstörs, filtreringsläger organiseras, våldtäkter begås i ockupationen och människor skjuts på gatorna. Att gömma vänner som saknar vapen för att skydda sig själva.
Jag visste inte att fred är möjlig om man gnager fram den med en pistol i handen.
Men nu vet jag. Och jag vet också att ondska och diktaturer förökar sig väldigt snabbt och omärkligt om de inte motarbetas.
Maskeras som pacifism
Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har pågått i mer än 13 månader. Varje dag ger ryssarna oss nya slag, bombar bostadshus, beskjuter skolor, museer, åkrar, sjukhus. Dödar, våldtar, lemlästar. Det här kriget kan ses online som en Netflix-serie, och för många utomlands är det det. Man kan till och med vara glad över detta – jag vill inte att folk ska tvingas uppleva att kriget drabbar även dem.
Samtidigt ser jag ett stort hot i att folk har tråkigt med den här serien. I många länder, inklusive Sverige, finns det uppmaningar att sluta ge vapen till Ukraina. Som att ge vapen vore att stödja kriget. Denna fras maskerar sig som pacifism, där vapen är lika med krig och död. Det är svårt att inte hålla med om detta som en enkel sanning. Men vad och vem ligger egentligen bakom denna position? Och vad händer i verkligheten om partnerna slutar stödja Ukraina med vapen?
Putin sprider skräck
I februari i år bekräftade experter från Institute for the study of war att Ryssland fortfarande påverkar takten och volymen av leveranser av västerländska vapen till Ukraina. Till exempel torde hotet om ett kärnvapenkrig under hösten ha avskräckt västvärlden från att leverera vapen till Ukraina. Logiken är denna: Med tillräckligt med vapen skulle Ukraina inleda en motoffensiv, vinna kriget och Vladimir Putin skulle reagera på detta med en kärnvapenupptrappning. Skrämsel är ett mycket effektivt maktverktyg.
Patriot-missilsystemen hamnade inte heller i Ukraina i tid av en anledning – Putin ”antydde” att Ukraina skulle skjuta mot ryskt territorium med dem, även om de behövdes akut av Ukraina för att stoppa Rysslands massiva missilattacker mot ukrainsk energiinfrastruktur.
Vad händer om Ukraina inte har tillräckligt med vapen för att snabbt befria sina territorier? Ryssland kommer att få en chans att bättre och mer effektivt förbereda sig för en ny attack.
Vi är er sköld
Hur det hotar Ukraina är tydligt. Men varför ska andra stater i Europa och utanför Europa oroa sig för detta? Rysslands krig mot Ukraina är inte en regional konflikt, utan ett krig som påverkar säkerheten och stabiliteten i hela regionen. Ju längre kriget i Ukraina pågår, desto hårdare kommer det att drabba EU och demokratiska institutioner i allmänhet.
Världen kommer inte att återgå till det tillstånd den var i innan den 24 februari 2022, oavsett hur händelserna utvecklas. Frågan är bara om den demokratiska världen kommer att kunna visa tillräckligt med styrka för att motsätta sig terrorstatens regim. Ukrainare bevisar varje dag att de är redo att försvara sig och vara en sköld för sina partners i EU – men detta kräver vapen, särskilt tunga och offensiva.
Vapen behövs för att motverka raketer, bomber och granater. För att skydda dig från folkmord behöver du vapen. Tyvärr fungerar inte min ungdomliga föreställning om att allt kan lösas genom dialog när den andra sidan är en terroriststat vars mål är att förstöra en hel nation och sedan gå vidare till en annan.
Sänd en signal till Ryssland
Jag tvivlar inte på att Ukraina kommer att vinna detta krig eftersom vi inte har några andra alternativ. Men vad som händer härnäst, framtiden, skrämmer mig mer. Ryssland kommer inte att försvinna någonstans och kommer att fortsätta att vara vår granne – så frågan om nästa attack mot Ukraina är en tidsfråga. Med tiden kommer Ryssland uppenbarligen att bygga upp sin styrka, hitta nya starka allianser, och om Ukraina kommer att stå upp nästa gång är en fråga som jag inte har något svar på.
Nu, när det finns så många frågor, blir min ståndpunkt mer och mer tydlig. För att bekämpa det onda måste du ha motivation, tålamod, starka solidaritetspartners och vapen. Många vapen. För även efter segern kommer Ukrainas behov av vapen att finnas kvar (om inte Ryssland försvinner från kartan, men det är osannolikt). Riskerna minskar genom Ukrainas medlemskap i Nato och EU. Förutom att detta blir en ytterligare garanti för Ukraina kommer det också att vara en signal till Ryssland från den demokratiska världen om att vi inte är redo att tolerera terrorism och diktatur.
Varning för ”flyktingar”
När jag säger Ryssland menar jag ett land bebott av människor. Enligt ISW-data från december 2022 stöder 74 procent av ryssarna de ryska truppernas handlingar i Ukraina. Tre av fyra, bland 143 miljoner medborgare i Ryssland. Det är uppenbart att denna mentalitet inte bara kommer att försvinna någonstans, inte ens efter Ukrainas seger. Kommer de att starta ett nytt krig underblåst av hat och propaganda om fem eller tio år?
I en av de västerländska tidningarna läste jag tesen om att det är nödvändigt att Europa ska ge skydd åt ryssar – då kommer de inte att delta i kriget. Efter tillkännagivandet av en våg av mobilisering i Ryssland under hösten, började män att ge sig av i massor till Europa. Enligt olika källor lämnade upp till en miljon människor Ryssland bara under de första två veckorna. Har du sett massprotester från ryssar mot rysk aggression när de befinner sig i för dem fredliga och säkra länder? Nej, jag såg det inte heller. Förklaringen är enkel. Att vara mot mobilisering betyder inte att vara mot krig.
Är det nödvändigt att förklara vad hotet består i, om Europa i stor skala skulle erbjuda skydd för personer som generellt stöder terrorism och folkmordet på det ukrainska folket?
Bara på sommaren förekom i flera europeiska länder (till exempel i Schweiz och Tyskland) ett antal ryska attacker mot ukrainare bara på grund av ukrainska symboler eller språk. Kommer Europa att förbli en säker plats för människor som verkligen söker skydd från krig? Eller kommer det helt enkelt att bli krig överallt?
Översättning: Andreas Gustavsson
