Janne Josefsson fick sitt journalistiska genombrott med det klassiska och klassmässiga reportaget ”På rätt sida älven” (1987). Där visade han upp häpnadsväckande klyftor mellan Örgryte och Biskopsgården. Idag är segregationen och klassklyftorna ännu större i Göteborg. Jämlikhetsrapporten 2023 visar bland annat att skillnaden i kvinnors medellivslängd mellan olika områden i staden, sedan 2014, har ökat från 7,5 år till nio år.
För att tala med Karl Marx är Janne Josefsson en produkt av sitt sociala vara. Det innebär att han fokuserade mycket på ojämlikhet och sociala orättvisor när han var yngre och argare och fattigare. I takt med ålder och stigande inkomster har han dock lämnat detta tänkande bakom sig. Nu skyr han klassbegreppet som pesten, och vill helst förklara hela samhället utifrån invandring och kulturskillnader.
Vem är det som gynnas?
Men på Uppdrag granskning (UG) finns väl nu för tiden yngre och mer radikala krafter? Frågan är då varför programmet, under de senaste tio åren, inte har gjort ett enda reportage om klassfrågan. Inte ett enda reportage utifrån en traditionell höger-vänsterskala. Inte ett enda reportage om de ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor som är så väl belagda av forskare och journalister. Inte ett enda reportage om hur välfärden slits sönder av privatiseringar. Inte ett enda reportage om att vi har större andel miljardärer än de flesta länder.
Men inte heller ett enda reportage om hur den övre medelklassen – advokater, finansfolk och många andra yrkesgrupper – gynnas av stora klasskillnader och ökad ojämlikhet.
Skulle kunna belysa
För att belysa den övre medelklassens privilegier skulle UG, exempelvis, kunna göra ett reportage om hur många semesterresor denna klass gör i jämförelse med arbetare och vanligt folk. Eller hur många övernattningslägenheter den övre medelklassen låter stå tomma i storstäderna i en tid då bostadsbristen är så stor att ungdomar inte kan flytta hemifrån. Eller hur den övre medelklassen gynnas av att skatter avskaffas på löpande band för just den klassen, nu senast värnskatten. Eller hur den övre medelklassen drar nytta av nya bidrag som med ett finare ord kallas avdrag, till exempel rut-avdraget som nu ska bli ännu större.
Inte bara Josefssons arv
Själv har jag gång på gång, utan att få svar, föreslagit att UG ska belysa det brott som pågår mot Hälso- och sjukvårdslagen. Med framväxten av privata sjukvårdsförsäkringar tar den övre medelklassen ytterligare steg bort från ett gemensamt samhälle.
Frågan om UG:s utveckling är mycket större än Janne Josefssons legacy. I grunden handlar den om ett public service som blir ängsligare i takt med högerns och nyfascismens framgångar. Man skräms av nedskärningskraven. Men framför allt skräms man av anklagelserna om att vara vänstervridna. Detta dumma prat bottnar i att nästan alla andra medier är borgerliga på ett sätt som återspeglar vilka som sitter på kapitalet i det här landet.
När public service då återspeglar resultaten i riksdagsvalen, och lägger sig närmare folks åsikter än den överväldigande majoriteten av borgerliga medier, så uppfattas de som vänstervridna.
Förstå medborgares villkor
Frågan om UG:s utveckling handlar till viss del även om journalisterna och deras sociala vara. Under Josefssons glansdagar kunde SVT:s journalister knappast räknas till den övre medelklassen. Men vad tjänar Uppdrag gransknings prisbelönta grävare idag? Allt för sällan ställs krav på att politiker, för att kunna sätta sig in i medborgarnas villkor och fatta kloka beslut, ska ha samma inkomst som en genomsnittlig löntagare. Men jag är nog först med att, här och nu, föreslå att samma sak borde gälla journalister.
