I en hårt formulerad slutsats skriver revisorerna:

”Polismyndigheten kan inte redogöra för vare sig det totala antalet särskilda händelser eller antalet särskilda händelser med inriktning mot grov brottslighet eller den totala merkostnaden. Det saknas vidare information om hur länge de hållit på, hur många personer som involverades och varifrån de kom. Det är inte heller möjligt att avgöra vad som genomfördes.”

Och:

”Vår bedömning är därför att det i dagsläget är omöjligt att mäta om särskilda händelser mot brottslighet ger effekt.”

Slår mot lokal trygghet

Riksrevisionen säger att merkostnaden för hälften av alla så kallade särskilda händelser inte är möjliga att spåra. För den andra hälften uppgår den till 116 miljoner kronor.

Dessutom skriver man att de särskilda händelserna leder till att de lokalpolisområden som under en längre tid lånat ut resurser drabbas hårt. Brottsförebyggande verksamhet ställs in, samverkan med andra aktörer prioriteras ned, det blir svårare att upptäcka och förhindra nyrekryteringar av unga till grov kriminalitet.

I sin tuffa kritik mot polisen skriver revisorerna vidare att det blir svårare att hantera den grova brottsligheten lokalt och att vara synlig i lokalsamhället vilket kan leda till ökad otrygghet för medborgarna – som dessutom får vänta längre på att deras polisanmälningar tas om hand.

Resurserna som försvann

Samtidigt som detta händer har polisen fått nästan 50 procent mer i anslag för sin verksamhet under åren 2015 till 2021. Trots de ökade resurserna har uppklaringsprocenten av brottslighet sjunkit, allt fler ärenden avskrivs och den så kallade vardagsbrottsligheten kan pågå utan polisinblandning.

Det som Dagens ETC i intervjuer med poliser, kriminologer, vissa politiker och i analyser fört fram under en lång tid får stöd av Riksrevisionens granskning.

Det står också klart att polisens ökade resurser hög grad har gått till centrala satsningar, fler högavlönade chefer och en lång rad nya kommunikatörer. Mycket litet har kommit det lokala polisarbetet till godo. Idag arbetar bara cirka 1 000 poliser och administratörer lokalt av myndighetens 35 000 poliser och civilanställda.

Polisen behöver ny organisation

Uppenbart är att polisens arbete måste organiseras om och att det lokala polisarbetet måste prioriteras. Att anmäla ett vardagsbrott, stöld eller inbrott, för en privatperson ger idag mycket sällan något resultat. Lokala handlare, livsmedelsaffärer och annan verksamhet får inget polisstöd även efter många attacker från lokala gäng.

Eftersom det är regeringen som har ansvaret för att se till att polisen fungerar och gör vad den ska göra bör man omedelbart genomföra åtgärder som både ökar tryggheten för människor där de bor, inte minst inom de utsatta områdena, och dessutom stoppar rnyrekryteringen till gängen.

För att göra detta måste den lokala polisen få kraftigt utökade resurser och en kommunal polis borde tillsättas. Det är en självklarhet att hårdare straff aldrig kommer att fungera om inte brotten klaras upp.