Att bläddra bland höstens böcker i Svensk Bokhandels katalog är bland det roligaste man får göra i mitt jobb. Inför varje ny säsong fylls sidorna av hundratals titlar att se fram emot, störa sig på och förvånas över. Med tanke på den stora mängden böcker som förlagen sprutar ur sig är det svårt att urskilja ”trender”, men vissa karaktäristiska drag brukar ändå gå att få syn på.
Den här hösten präglas, likt den här våren och hösten dessförinnan, av böcker om moderskapet (vilket redan debatterats sönder på kultursidorna) och böcker om sjukvård, pandemier och vaccin (av förklarliga skäl). Även ”dokumentärromanen” fortsätter trenda, denna enligt mig lite tveksamma men mycket populära genre som tar avspark i en historisk känd person och sedan gör fiktion av hen.
Ett lite mer oväntat tema som återkommer i ett flertal romaner och facklitterära böcker är ”jobbiga saker som sker på grund av internet”. Ofta är det kopplat till sex och våld, som i romanen ”Tonårspar har kul på allmän plats” av den indiske författaren Aravind Jayan där ett par blir filmat när de ha sex och hamnar på en porrsajt. Eller i Mathilda Hofflings självbiografiska bok ”Berättar du så dödar jag dig” som cirkulerar kring grooming och sexuella övergrepp.
Men världen på internet återkommer även i mindre brutala former. I Ann Edlidens roman ”Dör för dig” följer vi en påhittad influencer och hennes spökskrivande assistent. Paola Pellettieris debut ”Tack för matchen” handlar om en medelålderskvinna som börjar dejta online och Emily Ratajkowskis essäsamling fokuserar till stor del på hur det är att bli känd, rik och omtalad via internet.
Till viss del beror detta på att de flesta av oss tillbringar majoriteten av vår vakna tid online och att det därför är helt logiskt att internet blir en allt vanligare beröringsyta även i litteraturen. Men jag tror också det handlar om distans. Vi har tillbringat så pass många år i den digitala världen att många som blivit utsatta för obehagliga upplevelser online även hunnit bearbeta dessa upplevelser och nu också haft tid att skriva om dem. Detta syns även i Netflix-dokumentären ”The Most Hated Man on the Internet” som behandlar Hunter Moore, grundaren av den fullständigt vidriga hemsidan isanyoneup.com som publicerade nakenbilder på privatpersoner och tog USA med storm 2010.
Vad ska man tycka om detta då? Jag vet inte. För mig har litteraturen varit en vilsam plats just för att den varit befriad från sociala medier. Samtidigt vore det märkligt om det som kännetecknar vår samtid mest av allt inte existerade inom en av de största kulturformerna. Och en välskriven bok är ju bra oavsett om dess tema är ”vilsamt” eller inte. Om det är fallet med höstens internet-böcker får vi helt enkelt låta tiden avgöra.
