Under tidigt 00-tal svämmade tabloiderna över av paparazzi­bilder på it-girls med ultrafeminina, glammiga attribut. Tv-program som ”The Simple Life” följde Paris Hilton och hennes kompis Nicky Riche, båda bortskämda, snobbiga och snorrika. Av skvallerpressen dubbades de genast nedvärderande till bimbos – sexiga men dumma. 

En ung kvinnas attraktions­kraft i kombination med en hyperfeminin stil innebar automatiskt brist på intellekt, löd narrativet. Och för de som redan fått stämpeln var det vara att spela med.

Sedan dess har något hänt med bimbon. För de stora skaror unga som nu plockar upp bimbo-estetiken från 00-talet/Y2K handlar det om att ladda stereotypen med nytt innehåll. Den så kallade bimbocore-stilen, eller bimboismen är en nättrend som puttrat på de senaste åren för att nu ha exploderat på den sociala medie-plattformen Tiktok. 

För den del av Generation Z som kopierar 00-talets attribut är ”bimbo” snarare en komplimang än en förolämpning. De har samma stil men gör anspråk på att vara radikal vänster och kallar sig antikapitalistisk. 

Av allt att döma verkar det vara framgångsrikt: Hashtagen #bimbo har miljontals tittningar på Tiktok och dess största profil Chrissy Chlapecka har över 4 miljoner följare.

Motrörelse

”Bimbon är tillbaka. Denna gång med radikal politik”. Det senaste året har en rad analyser av fenomenet publicerats i publikationer som Interview magazine, I-D och The Guardian. Här beskrivs ­bimboismen som en tydlig motrörelse mot 2010-talets mest högljudda feminism, alltså det nyliberala girlboss-ideal som – via förgrundsgestalter som klädmärket Nasty Gals grundare Sophia ­Amoruso – reducerade feministisk praktik till self-care och att sälja t-shirts med ”stärkande” tryck. 

En förståelse av kvinnlig makt som tydligt var präglad av manlig kapitalistisk blick. 

Den nya tidens bimbo är istället för abort, för BLM och uppdaterad i HBTQI-frågor. Hen har vänstervärderingar och engagerar sig politisk samtidigt som hen ser extremt söt ut. 

Kritik mot bimboismen

Enkelt beskrivet väljer den självutnämnda bimbon att behålla de visuella delarna av stereotypen, samtidigt som hen försöker rasera förväntningarna på att hyperfeminitet skulle vara förknippad med låg intelligens och dålig moral. Eller som Lithium Magazine uttrycker det: ”Bimbos tar tillbaka sin femininitet och sticker upp sitt perfekt manikyrerade långfinger till misogyna manliga normer”.

Men alla hyllar inte den nya tidens bimbo. Till exempel kritiseras bimboismen för att vara bakåtsträvande. Andra argumenterar att den är med och urvattnar definitionen för vad som är en ”radikal vänster”. Bimbo Tok får också kritik för att sakna mångfald, och för att alla dess stora profiler är vita och smala. 

Att förvandla sig själv till exakt vad många män fantiserar om är heller inte nödvändigtvis det bästa sättet att krossa patriarkatet, har det också invänts. En misogyn kritik, menar framträdande Tiktok-bimbos som förklarar att det snarare handlar om att sluta skämmas för sina feminina sidor. Att omfamna glam, smink och lättklädda outfits och ta tillbaka makten över dem.

Bimbo-inspiration

En given bimbo-inspiration från fiktionen är Elle Woods i filmen ”Legally blonde” från 2001 där den überpiffiga juridikstudenten spelad av Reese Witherspoon visar att hon bör tas på allvar, trots att hon sticker ut i den akademiska eliten. Filmen klassas idag som en feministisk klassiker som gestaltar att det är fel att se ner på de som väljer ett feminint uttryck.

Och kanske är det så man ska förstå bimboismen. Som ännu en feministisk falang vars främsta politiska agenda är att ”få se ut som man vill”. Eller som den rosaklädda bimbo-aktivisten Chrissy Chlapecka uttrycker det i en intervju för sajten Shado magazine: 

“Det enda kravet för bimbo­fikation är att du omfamnar och tar tillbaka din kropp i självständighetens namn ... allt som betyder något är att du är snygg och sexig på dina egna villkor.” Det ska inte ska krävas akademiska poäng för att få vara aktivist, menar hon.

Det är förstås ett fint mål. Systerskapshyllande, snäll och anti-elitistisk. Men radikal? Nja. 

Snarare en söt, ­slampigare och mindre karriäristisk lillasyster till girlbossarna. En variant som använder hashtag #ihatecapitalism men som samtidigt kretsar kring estetik, konsumtion och ”investerar” i injektioner och plastikkirurgi.

Det är inte utan att man saknar den feministiska kampen för rättigheter bortom den egna nästippen.