Flygresandet hade minskat något redan före pandemin. Toppnivån för antalet resor nåddes 2018 med 42 miljoner resor vid Swedavias flygplatser. Räknas antalet resor i förhållande till befolkningen ligger 2017 ytterligare något högre. Det var vid den här tiden en del människor (däribland jag) tog sig en funderare och drog ned på sitt flygande eller slutade flyga helt. Sedan kom pandemin och under 2020 och 2021 minskade flygandet med omkring tre fjärdedelar.
Efter pandemin har Swedavia kunnat visa upp stora procentuella ökningar. Swedavia, flygbolag, enskilda flygplatser har gjort sitt bästa för att måla upp en bild av en återgång till tiden före pandemin.
Fakta talar ett annat språk.
I förbigående nämner Swedavia i pressmeddelandet att flygresandet under året legat på 80 procent av nivån 2019. Det vill säga en minskning med 20 procent, trots de massiva satsningar på att subventionera flygandet och flygbolaget SAS som regeringarna gjort under de senaste åren. Det vill säga subventioner utöver de som flyget alltid har fått genom att det inte ens är nära att betala sina samhällsekonomiska kostnader.
Av statistiken för december framgår också att ökningen jämfört med året innan nu har avstannat. Det flögs lika mycket under december 2023 som 2022.
Men egentligen är minskningen större. Jämför man med toppåret 2018 handlar det om närmare 24 procent. Räknar vi dessutom in att befolkningen ökat ganska rejält under senare år blir minskningen av flygresandet per invånare hela 26 procent sedan toppnivån 2017.
Minskningen är störst för inrikes resor, men även utrikesresorna har enligt Swedavias statistik minskat med 14 procent jämfört med 2019. Det här innebär att utsläppen från flyget har minskat rejält.
Naturvårdsverket har, baserat på forskning, sagt att det svenska flygandet orsakar utsläpp på 10 miljoner ton koldioxid per år, ungefär lika mycket som personbilarnas utsläpp. Merparten orsakas av utlandsresor. Jämfört med toppnivån borde det minskade flygandet ge en reducering av utsläppen med mellan 1,5 och 2 miljoner ton per år.
När jag pratat med Swedavia är deras analys att det främst är affärsresorna som minskat – det vill säga att företag under pandemin lärt sig att använda sig av digitala möten istället för fysiska som kräver långa resor. Den förändringen ser ut att ha blivit bestående.
Självklart måste flygresandet minska ännu mer om det ska vara möjligt att klara de nödvändiga utsläppsminskningarna. Det är, åtminstone än så länge, omöjligt att ersätta mer än en liten del av allt flygbränsle med alternativ som ger utsläpp nära noll.
För att möjliggöra en sådan utveckling krävs en rad åtgärder. Det första är förstås att subventionerna till flyget måste slopas. Det går att införa mer direkta styrmedel. Exempelvis har Frankrike infört förbud mot korta flygresor på sträckor där det finns fungerande järnvägsförbindelser.
Järnvägsförbindelserna måste också förbättras rejält på de längre sträckorna. En minskning av så kallade fly-in-fly-out-jobb skulle säkert också ha effekt.
Mer finns att göra, men visst är en utsläppsminskning på uppemot två miljoner ton något att glädjas över.
Fotnot: Texten har tidigare publicerats på Arne Müllers Facebooksida Norrlandsparadoxen.
