Som när SVT i säsong 3 matchade cigg-hataren Mats Ingelborn med rökaren Elizabeth Feurst.
Hur rigid får man vara med sina dealbreakers?
Eller när den rosahåriga och dominanta Elina år 2020 parades ihop med skäggige Albin som i slutändan fick närmare kontakt med hennes katter än med den nya frun.
Kan man hitta kärleken om man egentligen inte vill lägga tid på att umgås med sin partner?
Och vilken pandemiskjuts ”Gift vid första ögonkastet” fick. I brist på fysiska kontaktytor under hemmaåren sökte sig många till SVT:s reality för stoff till skvaller och relationssnack.
Exempelvis gav programmet ifjol med ”Tacoparet” och Björn Rosenström-gate upphov till otal timmar av samtal i sociala medier och chattar. Och när den nyväckt feministiska och kritiska deltagaren Susanna parades ihop med grävmaskinisten Anton, som drog sexistiska skämt, blev det så vilda kommentarer att Christina Hill, ansvarig utgivare på SVT Göteborg, till slut sade ifrån.
Visst saknar man regnbågshår och mansgrupps-aktivister som fäktas med uppblåsbara penisar?
”Det vi nu ser exempel på i vissa krönikor och artiklar är rena karaktärsmorden, där man kan utsättas för att få sina personlighetsdrag granskade, kritiserade och avfärdade på ytterst godtyckliga grunder”. Hon menade att etablerade medier borde ta större ansvar i ivern att analysera SVT:s lägerelds-tv.
Att förväntningarna inför den nya säsongen är höga märks inte bara hos publiken, utan även från SVT:s sida. I år har man placerat programmet på bästa sändningstid och utökat deltagare från tre till fyra par. Kul!
Tyvärr börjar årets säsong inte direkt med någon skräll. Samtliga par är vita, unga och hyfsat vanliga med sina uttalanden om att ”familj och vänner är viktiga för mig”. Inget fel med det, men visst saknar man regnbågshår och mansgrupps-aktivister som fäktas med uppblåsbara penisar?
I vanlig ordning börjar säsongen med att experterna presenterar paren på ett sätt som ska legitimera deras matchningskompetens.
– ”På spåret”-paret Louise och Jonas är blonda snyggingar som båda gillar båda SVT:s populära fredagsunderhållning och att träna. Inte unikt, men gnistor lär uppstå.
– Diskussions-paret Märtha och Axel beskrivs som äventyrliga, politiskt medvetna och gillar hundar. (Han drömmer visserligen om en sankt bernhardshund att bli ”inklämd under”, men tyvärr har hon bara en knähund).
– Gay-paret Jonas och Martin gillar båda fest och att fynda mormorsmöbler på loppis. De är det andra samkönade paret att giftas i den svenska upplagan av programmet.
En manshatande häst. Detta kan vändas till fenomenal såpa-dramatik.
Mest förvånande är att en del i par nummer fyra, PT:n och hundtränaren Bodil, väljer att hoppa av redan innan giftemålet. Det lämnar hennes hoppfulle tilltänkte Hans, även han PT, hjärtekrossad:
”Jag måste vara den enda i världen som är heartbroken och inte ens vet vem jag är heartbroken för”.
Att SVT väljer att ha kvar dem i första avsnittet antyder dock att en plot twist är på gång.
Jag hoppas, eftersom jag är mycket nyfiken hur det ska gå för Bodils häst, som beskrivs som generellt skeptisk till människor, i synnerhet till män.
En manshatande häst. Detta kan vändas till fenomenal såpa-dramatik.
”Tillsammans med dig hoppas jag att få ta del av livets tivoli” säger en av deltagarna. Det är lite småfånigt formulerat. Samtidigt ringar citatet in hjärtat i ”Gift vid första ögonkastet”. Programmets ömmande kärna är just deltagarnas ärliga kärleksönskningar och hur deras genuina längtan och gulliga nervositet sätter tryck på relationerna i en redan pressad situation.
Kan man bli attraherad av någon som man vid första anblick inte alls tycker är het?
Hur gör man med kommunikationen över klass- och utbildningsgränser?
Vilka skillnader mellan partners är spännande, och vilka är oöverstigliga avgrunder?
Det råder inga tvivel om att ”Gift vid första ögonkastet” också i år kommer få tittarna att vilja tänka och prata om kärlek och relationspsykologi.
In med den riviga hästen bara, så att det blir lite ös.
