Efter att den Guldbaggeprisade ”Miraklet i Gullspång” lades upp på SVT Play har trådar på Flashback och Reddit jäst av frågor från frustrerade tittare som letar svar om de norska tanterna.
Den märkliga historien följer de norska systrarna Kari och May, som tror sig se ett spöke när de på mäklarkontoret ska skriva på kontrakt för en lägenhet i svenska Gullspång. Säljaren Olaug liknar på pricken deras döda syster Astrid, tycker de. Hon som tog livet av sig för 30 år sedan och sedan dess legat som ett öppet sår i den kristna familjens släkthistoria. Man tar inte ett liv som Gud gett.
Men nu hittar de alltså Olaug, den döda Astrids okända tvillingsyster, som lämnats bort vid födseln för att inte utsättas för de ockuperande tyskarnas tvillingexperiment. Hon som växte upp på andra sidan fjorden, och som nu uppenbarat sig i deras liv igen. De kallar det ett ”mirakel”. Och vad mer är: Uppgifter ur ett gammalt polisarkiv visar att självmordet kanske var ett dödsfall. Himmelriket är sannerligen nära.
Men ur det som först verkar vara en sagolik familjeåterförening väller snart ett mysterium med vändningar som gör tittaren åksjuk.
I ett rasande tempo uppdagas familjehemligheter, motstridiga DNA-test och möjliga mordgåtor tills publiken tvivlar på allt den hittills sett. De ouppklarade frågorna har fått vissa att kalla dokumentären för fejk eller mockumentär, vilket filmmakaren Maria Fredriksson avvisat i flera intervjuer.
Andra har blivit rentav förbannade, som DN:s Johan Croneman som kände sig grundlurad av filmen. ”Här finns ingen historia visar det sig” fräste han. Något som såklart är helt felaktigt.
En historia med många frågetecken är också en historia – ibland till och med bättre än när tittaren skrivs på näsan.
Opålitliga berättare hittas i både litterära klassiker som ”The catcher in the rye” av J.D. Salinger och ”Rebecca” av Daphne Du Maurier, samt i filmvärldens ”The usual suspects”, ”Fight club” och ”Gone girl”. För att inte tala om ”Twin peaks” som gjorde tittarna kroniskt förbryllade med lösa trådar och obegripliga övernaturligheter.
I dokumentärgenren finns också lysande exempel: Som ”Gray gardens”, där de exentriska Big Edie och Little Edies livsberättelser helt klart kan ifrågasättas. Eller podden ”S-town”, där centralkaraktären John B. McLemores pålitlighet ständigt utmanas under berättelsens gång.
Dessutom stämmer det inte att ”Miraklet i Gullspång” inte ger svar.
På mig ömmar hjärtat när jag ser Kari och Mays himmelska lycka över att ha hittat sin döda systers tvilling. Deras bevekelsegrund är tro, och ”Miraklet i Gullsprång” berättar med all önsklig tydlighet vad en stark sådan kan bära med sig – både i form av förtvivlan och salighet. De vill så gärna få tillbaka en del av sin döda syster Astrid att de – möjligen omedvetet – tycks vara villiga att upphäva både fakta och rumstid för att få läka.
Olaug är mer gäckande, den bättre bemedlade främlingen som är utbildad militär och antyder att hon skulle kunnat döda syskonen om hon bara velat. Men det är först senare. Till en början verkar hon fullkomligt gnistra av den kärleksfulla uppmärksamheten från Kari och May som bjuder in till sin sammansvetsade storfamilj.
Att vara den försvunna systern, en separerad tvilling, låter också påskina att det skulle vara något särskilt med just Olaugs annars helt vanliga liv. En känsla lätt att relatera till: Viljan att kliva in i ett fantastiskt mysterium med sig själv som huvudperson.
Nej, dessa förklaringar ger ingen ro i själen kring det eventuella mordet på den döda systern Astrid, hennes trippla livförsäkringar eller vilket av systrarnas motstridiga DNA-test som egentligen stämde. Men de ger svar på hur människor försöker hitta högre mening i en tillvaro som inte erbjuder någon.
Vi vill få upprättelse, vi vill plåstra om infekterade familjesår och känna oss särskilda. Ibland ser vi saker som inte finns för att vi vill det så hårt. Ibland punkteras våra luftslott och får oss att framstå som narcissistiska bedragare.
Detta är några av svaren i ”Miraklet i Gullsprång” – om än av annan typ än vad de frustrerade tittarna hade önskat.
