Ändå är det mitt i den här krisen som det kommer förslag om att göra oss ännu mer sårbara.

Las-utredningen, som är en konsekvens av regeringens januariavtal med Centerpartiet och Liberalerna, innehåller förslag som om de blir verklighet skulle göra det ännu lättare att göra sig av med de anställda som arbetsgivaren inte vill behålla. Centerpartiets Martin Ådahl säger att det här är bra för alla de tiotusentals som blir arbetslösa nu. Men låt dig inte luras. Det här är bara bra för den som vill ha otryggare arbetskraft. En arbetskraft som inte vågar protestera.

Det skulle till exempel kunna handla om Maria. Hon arbetar som undersköterska i ett hemtjänstföretag och har gång på gång, med hjälp av sitt fackförbund, lyft behovet av skyddsutrustning. Med de nya reglerna i förslaget skulle arbetsgivaren kunna säga upp henne, utan att följa turordningen och utan att facket har en chans att ogiltigförklara uppsägningen. Kommer Maria våga kräva skyddsutrustning i framtiden om arbetsgivaren signalerar att hon är bråkig?

Det skulle också kunna handla om Kenneth. Han arbetar på en mindre verkstad. Verkstaden har korttidspermitterat personalen med Kenneth får veta att alla ändå bör dyka upp och arbeta heltid. Kommer Kenneth, trots sina 15 år hos arbetsgivaren, våga säga att han inte tycker att det är okej om de nya reglerna blir verklighet?

Eller Fatima som jobbar i närbutiken. Ska hon våga vabba igen, för tredje gången den här månaden när de ringer från förskolan för att sonen har fått feber?

Utredningens förslag är ett hårt slag mot en redan söndertrasad arbetsrätt. Och förslaget att det ska räcka med nio månaders visstidsanställning istället för tolv för att få förtur till en fast anställning kompenserar inte på något sätt för den otrygghet som förslagen skapar. Redan idag har den här gränsen använts av allt för många arbetsgivare som en gräns för utlasning istället för inlasning.

Det är dags att låta krisen visa oss vad det verkligen är vår arbetsmarknad behöver. Mer trygghet. Och förre visstidsanställda.