Japp, det säger advokaten, i Stockholms tingsrätt.

Jag noterar att det ett anmärkningsvärt försvar för en våldsdömd polisprofil som nu, igen, står åtalad för tjänstefel och grovt osant intygande. Den sistnämnda anklagelsen betyder att han ljugit i tjänsten. Man kan höja på ögonbrynet för mindre.

Det handlar om Supersnuten Sebastian, som jag och Max V Karlsson granskat stort. Med videobevis vill åklagaren göra gällande att han och hans aktionsgrupp använt en missbrukare i en lagvidrig brottsprovokation. Efter tillslaget har man haffat sig en langare, och tagit handbojorna av köparen och skickat iväg honom med en vänlig klapp på axeln. Med eller utan heroin i fickan, det är oklart. 

Skeendet har mörkats i Sebastians anmälan.

– Man ska kunna lita på det som lämnas in, särskilt av poliser, anför åklagare Marianne Nordström, och påtalar att det finns ett sanningskrav: 

– Sebastian kan inte ha infiltratörer, det är inte så det går till.

Icke sa Nicke, menar advokat Eriksson. Det som hänt på förortsperrongen kallas för inre och yttre spaning. Köparen är en uppgiftslämnare som ska skyddas – ”skyddas från död!” – och därför har Sebastian strukit mannens identitet och retuscherat händelseförloppet. Det medges att polisinspektören gjort saker han inte får, men det är hederskodex att inte röja tjallare.

Det märkliga är att samtidigt som Sebastian vittnar om att det här är kårens kutym, så sa han till mig under intervjun att han aldrig varit med om något liknande. Och: 

– Jag har aldrig träffat någon annan polis som varit det heller.

Så händelsen med heroinaffären, där han som polis hittat på saker för att skydda tipsaren, är alltså unik. Samtidigt som den är standard. Lustigt. 

På samma sätt kan man absolut inte lita på missbrukare. Förutom när de säger att de inte har droger på sig. Då kan man tro dem på deras ord och skippa visitering. 

Supersnutens story påminner om en ostdisk som endast säljer schweizerost. Där är mest massa hål. Efter vår granskning har många dragit liknelser till HBO:s hajpade ”We own this city” som handlar om groteskt korrupta poliser. Det är att dra det på tok för skarpt. Så hett och hårt är det inte. Stockholm är inte Baltimore, Sebastian är ingen Jenkins. 

Men efter att i två dagar lyssnat på olika poliser som vittnar om att de inte minns, inte vet, inte har en aning, så småskrockar jag åt ett citat ur serien: ”Jag litar inte på en snut ens när han säger att han älskar sin egen morsa.”

Dom kommer den 4 juli.