Jag håller visserligen med honom om att det är en stolt tidningstradition att ha krogkolumnister. Den förtjänar att hållas vid liv. Framförallt är det en plats där en kritiker kan odla sin stilistik, eftersom insatserna är låga (man riskerar inte att träffa den man sågar på nästa kulturfest) och ämnet är helt befriat från akademiska uttryck som gör både skribenter och läsare nervösa.

Det är fritt fram att roa sig kungligt och låta någon annan ta notan, och många begåvade stilister har briljerat i genren under åren. Det är knappast en slump att den bästa filmen någonsin om en kritiker, ”Ratatouille”, handlar just om en krogrecensent. 

Så visst går det att förstå idén att en kultursida recenserar restauranger. 

Men ingenstans i debatten ser jag att någon ställt den grundläggande frågan varför landets näst största tidning lägger så mycket krut på att recensera ett fåtal restauranger i Stockholms innerstad? Restauranger där till och med kulturchefen Victor Malm ibland håller panelsamtal?

Om ankdammen brukade vara liten, så ryms den numera i ett halvt glas ungerskt orangevin serverat på Bysis torg.

Kvällstidningarna brukade ha annat på menyn.

Tv- och kvällstidningschefen Jan Scherman reste Sverige runt för att hitta den bästa korven. Aftonbladets legendar Svante Lidén åt sig igenom landets alla köttbullar från norr till söder. 

När Expressens skribenter gör sina kulinariska undersökningar är det vid bord de suttit vid många gånger tidigare och det hukar en påläst servitör. Bäst betyg hittills får prestigekrogen Brutalisten. Den är så bra att den förändrar recensentens ”upplevelse av världen” (avsmakningsmeny 1450 kr + vinpaket 950 kr).

En gammal kollega som lämnat branschen har träffande använt uttrycket ”ironisk kvällstidning” för att beskriva den sorts moderna kvällstidning som anstränger sig hårt för att framstå som folklig, men överhuvudtaget inte längre bottnar i den närgångna och närvarande journalistik som en gång var kvällstidningarnas idé.

Högutbildade chefer och skribenter har ersatt de gamla sportmurvlarna från landet och idén om det folkliga har skrumpnat till just det: en idé. 

Expressens krogrecensioner är ett närmast perfekt exempel på hur man gör ironisk kvällstidning. 

Tilltalet må se folkligt ut. Det är ett brett leende, med humorn på kavajslaget och det svingar friskt, träffar till och med ibland. Men bakom döljer sig mest en nyfikenhet på om det går att boka bord på Brillo nästa helg.

Det kanske kan godkännas som lokaljournalistik. Som sådan är den till och med ganska vågad. Men i slutändan är de bara ytterligare ett tecken på hur den uppkäftiga kvällstidningstraditionen retirerat ännu ett steg in i den präktiga, stockhomska borgerliga cirkel där man helst berättar om det som känns tryggt och välbekant. 

Atmosfären och presentationen må hålla hög klass, men själva anrättningen är fadd och alldeles för hårt saltad. 

Betyg: två japanska Gigas-ostron tillagade i sin egen rökta buljong.