Det här året inleddes med fadäsen kring poddaren Joe Rogan, som efter att ha värvats av Spotify lät sprida vaccinskeptiska budskap. Någon vecka senare invaderades Ukraina. Samtidigt – vilket jag var först att uppmärksamma – var Spotify i full färd att rekrytera en chef till sitt Moskvakontor för en storsatsning på ryska poddar. Företaget hade dessutom registrerat sig hos den ryska censur­myndigheten Roskomnadzor. Allt detta skedde medan Putins krigsförberedelser var i full gång.

Andra företag, från Ikea till Netflix, såg ganska snabbt till att lämna Ryssland, men Spotify valde att stanna. Företaget vägrade konsekvent att svara på frågor från journalister. All kommunikation har varit enkelriktad, i form av textbudskap upplagda som bilder på sociala medier. Kommunikationen har också varit helt anonym. I stället för att skicka fram en presstalesperson, agerar Spotify mer likt ett nättroll.

När jag i Expressen pekade på problemet att Spotify faktiskt valt att underkasta sig Roskomnadzor, blev dess kulturredaktion uppringd av en chef på Spotify, som erbjöds att skriva en replik men avböjde. I stället föreslog de att Expressen kunde skriva lite mer positiva nyheter om Spotify.

Vi har alltså att göra med ett företag som på inga villkor vill ta del i en saklig, offentlig debatt. Orsaken till detta står att finna i dess självbild som ett renodlat teknikföretag och en neutral plattform – samma neutralitetsmantra som Facebook och Twitter först på senare år tvingats överge. Men i praktiken handlar det om globala medieföretag som fattar redaktionella beslut, där visst innehåll lyfts fram på bekostnad av annat. Som när Spotify betalde miljarder för att värva Joe Rogan bara för att sedan skjuta undan sitt ansvar för innehållet. Eller nu, när man förra veckan till slut tvingades förstå vad censur är och ändå drog sig ur Ryssland, flera veckor efter alla andra.