Dina tjänster behövs inte längre. Tack och hej. Det kom ingen förvarning eller motivering. Packa din låda och gå. Lämna tillbaka datorn, tack. 

Om man frågar verkställande direktörer så brukar de motivera sina fantasilöner med att exakt det där kan hända. Så fort det går dåligt för firman så åker de ut. De klamrar sig fast vid sina jobb kvartalsrapport till kvartalsrapport (nej, ni behöver inte tycka synd om dem, de har fantasilöner). 

Men Filminstitutet är inte Kronfågel eller Avanza bank. Det är inte ett börsbolag som var tredje månad måste göra allt för att hålla aktieägarna på bra humör. 

Det är en institution som vi äger gemensamt och vars uppgift är att främja svensk film. De ska följa politiska mål. Långsiktigt. Och styras som en myndighet. 

Att plötsligt byta vd innebär ett stort avbräck i arbetet. 

Ingen utom de närvarande vet vad som sades på det där styrelsemötet, men utåt finns det i alla fall inget högröstat missnöje med vd:n från personalens sida. Novak har påståtts ha bristande kunskaper om svensk film, och så kan det vara, men det finns samtidigt mycket som pekar på att helt andra konflikter ligger bakom beslutet.

Sen Novak lämnade sin post har det framkommit extremt besvärande saker för styrelsens nye ordförande Gunilla von Platen – en högprofilerad affärskvinna känd från tv-serien Draknästet. Hon fick jobbet av regeringen i februari och har gjort sig känd som en ordförande med hårda nypor som petar i detaljer och gärna kör dubbelkommando med sin vd. 

Anette Novak var nämligen chefredaktör för tidningen Norran i Skellefteå mellan 2009-2011. Under samma tid då tidningen granskade Gunilla von Platens företag Xzakt Kundrelation där praktikanter utnyttjades, arbetsmijön var usel och anställningskontrakt bröt mot regelverket. 

En granskning som tog ägaren Gunilla von Platen, hårt. 

Dessutom ska von Platen ha erbjudit ett samarbete mellan institutet och biltillverkaren BMW som är kund i ett av hennes egna företag. Institutet mot mutor har flaggat för att det är olämpligt.

Svenskt kulturliv har länge oroat sig för vad som ska hända om Sverigedemokraterna får möjlighet att styra kulturlivet på samma sätt som nationalisterna gör i Polen och Ungern, där museichefer och teaterchefer tillsätts på politiskt kommando. Deras uppgift: att göra nationalistisk kultur. 

Men samma styrmodell kan så klart användas med moderata förtecken. Där nervösa näringslivstoppar tillsätts för att styra och ställa efter samma halvkorrupta filosofi som präglar regeringens övriga politik, där skattepengar slussas vidare till privata plånböcker. 

Gunilla von Platen är ingen politruk, men hennes agerande visar hur lätt det är för regeringen att kontrollera kulturlivet om de bara vill. 

Svensk film befinner sig i ett känsligt läge. Ekonomin är i kris, filmpolitiken har länge varit hett omdebatterad och själva filmerna har ärligt talat känts rätt vissna på sistone. 

Det är bara Filminstitutet som kan ge en injektion som förbättrar kvaliteten. 

Nästa vd måste ta ut riktningen för hur det ska gå till.

Vem det än blir så ska personen utses av Filminstitutets styrelse som regeringen besatt med några före detta moderatpolitiker och två välkända kulturskribenter som profilerat sig på att tycka att Sverige är alldeles för politiskt korrekt.

Låt mig gissa. 

Jämställdhetsmål, mångfaldsmål och annat som kanske kunde tvinga svensk film att kliva ur sina inkörda hjulspår kommer inte att prioriteras av nästa chef. 

Orimligt många svenska filmer utspelar sig redan på Östermalm. Precis utanför dörrarna på Filminstitutet. 

Det kommer nog inte att bli färre i framtiden.