Ett exempel är den så kallade smyckeslagen, det vill säga att polisen i Danmark ska kunna ta kontanter och andra värdesaker från asylsökande så att de själva ska finansiera sitt uppehälle. När den klubbades 2016 valde The Guardian att publicera en satirbild som visar statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre) i naziliknande uniform, flankerad av legobitar och svin, samt med texten ”Venstre – sannolikt det dummaste politiska partiet i världen”, en lek med Carlsbergs reklamslogan.
Men det var inte bara borgerligheten, inklusive Dansk Folkeparti, som ställde sig bakom förslaget. Socialdemokraterna röstade ja.
Mette Frederiksen tog över partiet året före. Utspelen har sedan följt på varandra. Integration kallas ”den nya frihetskampen”, problemformuleringen är att demokrati kolliderar mot religion, naturligtvis islam. Hon vill upprätta läger i Afrika dit asylsökande – som inte är västerländska – ska skickas för att få sitt fall prövat. Fokus läggs på att få invandrare att återvända.
Högerpolitik.
På andra områden vänsterpolitik.
Hård migrationspolitik, mjuk fördelningspolitik.
Trygg och stark välfärd, men bara för den som är dansk eller uppvisar vilja att bli dansk.
Frederiksen har hittat en kurs mot att besegra blå blocket. Det är en balansgång. Socialdemokraterne vinner väljare från Dansk Folkeparti men tycks förlora väljare till andra rödgröna alternativ som står för en mer generös migrationspolitik.
Konfliktlinjen mellan Socialdemokraterne och Radikale Venstre, ett parti man tidigare regerat med, är så skarp att det är högst osäkert om en röst på Frederiksen faktiskt kommer att betyda en ”röd” – blockindelningen skiljer sig åt från Sverige – regering. Hon har redan slagit fast att hon inte tänker ge socialliberala Radikale Venstre inflytande över migrationspolitiken, något som framförts som krav för att släppa fram en henne som statsminister.
Det finns andra möjligheter. Venstre öppnar för samarbete med Socialdemokraterne.
”Det är ett verkligt förslag. Mycket politik avgörs redan i mitten idag”, säger Løkke Rasmussen i en nyutgiven bok.
Frederiksen verkar dock vara inställd på att bilda regering på egen hand och därefter söka stöd både från vänster och höger.
Socialdemokraternes nya riktning under hennes ledning har uppmuntrats även på denna sida sundet. Widar Andersson och likasinnade socialdemokrater applåderar ”en pigg och reformsugen socialdemokrati” som utstrålar ”hyggligheten som är den klassiska socialdemokratins adelsmärke”.
Från svenska partiledningens håll har reaktionerna varit mer försiktiga, ibland öppet kritiska. Men samtidigt har Stefan Löfven själv valt att skärpa regelverket – och följer nu med all säkerhet utvecklingen i Danmark med stort intresse.