Olof Klugman: Snart vet vi om SD:s kulturkrig mot klimatet är regeringens linje

Allt var klart. EU:s medlemsländer skulle slutgiltigt godkänna förbudet mot att sälja bensin- och dieselbilar efter 2035. Då hände något extremt ovanligt: Tyskland backade ur i sista stund. Nu är omröstningen i ministerrådet uppskjuten på obestämd tid. En mäktig billobby hade fått med sig det lilla liberala partiet som tampas med magra opinionssiffror efter ett drygt år i en allt mer impopulär regering. Den gröna koalitionspartnern vred sig i plågor, men satte inte hårt mot hårt. Omedelbart spred sig oron bland miljövänner för att fler delar i EU:s klimatpaket ”fit for 55” nu är i farozonen. Andra vädrade morgonluft. 

Till de senare hör Sverigedemokraterna som varit ensamma motståndare till fossilbilsförbudet bland de svenska riksdagspartierna. De hatar fossilbilsförbudet. Inför den omröstning som aldrig blev av argumenterade partiets miljöpolitiska talesperson Martin Kinnunen i Aftonbladet för att lagen hotar hundratusentals europeiska jobb. Dessutom är det enligt SD teknikfientligt att fasa ut förbränningsmotorn.

Hur Sverige egentligen agerar i frågan är det ingen som vet. På onsdagen träffade Ulf Kristersson den socialdemokratiska förbundskanslern Olaf Scholz i Berlin och fossilbilsförbudet var en av flera frågor på dagordningen.

Efteråt uttryckte Kristersson visserligen att han uppfattade att den ursprungliga överenskommelsen ligger fast och att diskussionerna rör ”detaljer inom den”. Men hur man vill att en uppgörelse ska landa säger man ingenting om. Som EU-ordförande förväntas man nämligen inte pusha på för en egen linje, utan agera som en samlande kraft.

Att ducka bakom rollen som ordförandeland tycker nog Liberalerna är ganska skönt just nu. EU-striden om fossilbilsförbudet sätter nämligen ljuset på Liberalernas problem likt vårsol på vinterskitiga fönsterrutor. För också i Sverige ingår ju som bekant det lilla liberala partiet i en impopulär regering och tampas med magra opinionssiffror.

Men här är det inte en grön partner som Liberalerna behöver skilja ut sig från, utan ett parti grundat av nazister. Ett parti som pekat ut klimatpolitiken som det nya slagfältet i kulturkriget. När Sveriges gränser redan är stängda och den repressiva kriminalpolitiken ska möta verkligheten behöver SD en ny konflikt. I det läget är det svårt att se att den liberala klimatministern Romina Pourmokhtari har så mycket att sätta bakom orden när hon bedyrar att klimatmålen ligger fast och åtgärder för att möta dem ska komma.

Vad gäller förbudet mot fossilbilar tyder mycket på att EU-länderna till slut kommer att enas om en kompromiss. Det Tyskland driver är inte att skrota lagstiftningen utan att tillåta så kallade syntetiska bränslen. Dessa framställs inte av fossila råvaror, men har kritiserats för att vara ineffektiva. Den tyska biljätten Porsche har satsat stort på dem – och lobbat för dem. 

Hur det än blir med fossilbilarna lär striderna om klimatpolitiken bli fler. Återstår att se vilken roll Sverige intar – föregångsland för grön omställning eller klimatförnekande kulturkrigare.