För vi har ju skogen. Den är grön och har alltid funnits och kommer därför alltid finnas.

Tyvärr är detta ett exempel på skadligt önsketänkande.

En fjärdedel borta

Skogen blöder. I alla fall den delen som vi brukar älska att känna samhörighet med. Den gamla, John Bauerska, där tomtar och troll finns. Där rötter och svampar slingrar sig till helt orimliga formationer. Den jag, som är uppvuxen i en del av Sverige där den vilda delen av skogen brukade tas för given, har velat se som omöjlig att tukta.

Jag har haft fel. Mellan 2003 och 2019 försvannnästan en fjärdedel av Sveriges sista gamla oskyddade naturliga skogar, visar en studie från Lunds och Umeås universitet. Med nuvarande skövlingstakt kommer dessa ekologiskt värdefulla skogar att vara borta om 50 år.

Detta vet politikerna. Det vet skogs- och pappersindustrin. Ändå försvaras ett aggressivt skogsbruk med kalhyggeavverkning. Ändå mullrar det ute i kyrkostiften när kyrkans egen skogsutredning föreslår ett mer hållbart bruk av skogen.

Men den svenska skogen blöder redan och kommer få svårt att räcka till.

Ett av skälen är banalt. Precis som oljeländerna försvarar sitt svarta guld slåss den svenska skogsindustrin med vänner om rätten till att fritt mjölka vårt gröna. Oavsett om vinsten går rakt ner i egen ficka eller bekostar kyrkans förvaltning. Skäl nummer två är besläktat, men betydligt mindre banalt. Utan en rappare skogsproduktion, ingen grön omställning. 

Ska räcka till allt

Det kallas för “substitution” när fossila produkter och processer ersätts med material från skogen. Som ditt barns papperssugrör. Eller i tanken på din bil eller ditt flyg genom reduktionsplikten. Eller när fossil energi ersätts med den som produceras när skog bränns.

Politiker brukar älska substitutionen, eftersom den hjälper dem att fixa glädjesiffror under mandatperioden. Och de allra flesta anser att substitution är nödvändig för att fasa ut det fossila. Samtidigt är den en guldgruva för skogs- och pappersindustrin. 

Men den svenska skogen blöder redan och kommer få svårt att räcka till. Dessutom bidrar även utsläpp från skogsprodukter till klimatkrisen.

Konflikten om skogen är sannerligen ingen lätt nöt att lösa.

Fritt fram för avverkning?

Den som älskar skogen har därför all anledning att följa rapporteringen i vinter. De närmaste veckorna kommer det presenteras två viktiga utredningar. Den första är en delrapport från Skogsutredningen och kommer före jul. Miljörörelsen har redan slagit larm om att själva ramen för utredningen är problematisk - där kraven på ökad tillväxt och ökat “uttag” av skogen slår undan benen på ett mer hållbart skogsbruk. 

Nyligen läckte en del av utredningens preliminära förslag ut till Altingets reporter. Enligt läckan föreslår utredaren Göran Ölander, med en bakgrund inom skogsindustrin, att det ska bli enklare att avverka fjällnära skog. Förslaget blev genast bemött med ett skyfall av kritik.

Enligt källor till Dagens ETC kommer delrapporten att fokusera främst på lösningar på den så kallade regleringsfrågan. I nuläget måste en skogsägare anmäla avverkning av skog hos Skogsstyrelsen. Detta anses av vissa inom branschen äventyra skogsägares äganderätt. Därför har utredaren fått uppdraget att se över om kravet på anmälan helt enkelt kan slopas – för att ersättas med någon form av egenkontroll.

Det här har bland annat fått Greenpeace att gå i taket. Enligt organisationen skulle detta försvåra allmän insyn i skogsavverkningen. I dag gör den svenska miljörörelsen ett hästjobb när de granskar felaktiga avverkningar av gammal skog eller stoppar avverkning där biologisk mångfald hotas. Men utan insyn skulle det vara omöjligt.

Äganderätten – ett trumfkort

Den andra utredningen heter Miljörådsberedningen och kommer troligen att presenteras i februari. Även den innehåller sprängstoff, inte minst eftersom frågor som biologiskt mångfald och naturskogar ska avhandlas. Utredarens uppdrag är att reda ut hur Sverige ska lyckas leva upp till sina internationella miljöåtaganden. Dels det från EU som kräver ökad kolinlagring i skogen till 2030. Och dels kraven på ökad biologisk mångfald och återställandet av skadade ekosystem. Samtliga kan bli kniviga att uppnå. I synnerhet om krav på ökad tillväxt blir styrande.

För även här skriker skogskapitalisterna med vänner att äganderätten är hotad och att det därför är omöjligt att öka andelen skyddad skog – ett argument som ofta får status som trumfkort i det svenska spelet om skogen. 

Samtidigt som kriget om skogen pågår fortsätter vårt liv nästan som vanligt. Kanske har viss klimatångest rotat sig – men många av oss tacklar den genom att flyga lite mindre och välja papperspåsen i mataffären. Även här fyller skogen en funktion – som alibi för att kunna fortsätta business as usual.