Ökar helt oreglerat
Samtidigt etableras fakta på marken. Privata sjukvårdsförsäkringar tillåts öka helt oreglerat och regeringen svälter ut det offentliga trots SKR:s varningar om att ”kommuner och regioner tvingas till kortsiktiga beslut som riskerar att drabba välfärden och medborgarna”.
Med en sådan utveckling blir det mer tacksamt att propagera för ett försäkringsbaserat sjukvårdssystem. Särskilt om detta kan framställas som friktionsfritt och relativt jämlikt med sitt fokus på privata försäkringar åt alla medborgare.
Föräldrarna straffar ut barnen
Men hur friktionsfria och jämlika är egentligen de nederländska och schweiziska systemen? Ett svar hittar vi i schweiziska kantoner, där den som inte betalar sin del av försäkringen svartlistas och nekas rätt till grundläggande sjukvård. Även barn har svartlistats. År 2019 fanns 856 barn i kantonen Turgau som var svartlistade till följd av föräldrarnas uteblivna betalningar. Barnläkaren Stefan Schneider sa till Schweiz största dagstidning att det var ett fruktansvärt dilemma att inte få behandla de svartlistade barnen.
Svartlistningen har kritiserats av rödgröna ledamöter i den schweiziska förbundsförsamlingen. Borgerliga partier har dock stått fast vid att kantonerna ska ha fortsatt rätt att svartlista vissa medborgare. Detta med hänvisning till att försäkringsbaserade system kräver sanktioner mot den som inte betalar för sig.
Undviker söka dyr hjälp
I Nederländerna kommer samtidigt rapport efter rapport om att allt fler medborgare undviker att söka sig till den dyra vården. Det börjar likna Schweiz, där höga kostnader fick så många som var fjärde att undvika vård de senaste tolv månaderna. Det är framför allt självrisken som gör att folk inte söker vård när de behöver den. Både i Schweiz och i Nederländerna måste alla medborgare göra en egen avvägning mellan försäkringspremie och självrisk, där den som satsar på lägre månadskostnad åker på en ekonomisk smäll vid eventuellt vårdbehov. Försäkringsbolagen utfärdar pliktskyldiga varningar om att den som inte är stadd i kassa bör undvika hög självrisk. Likväl är det ofta mindre bemedlade som chansar och tvingas minska sin medicinering eller skjuta upp behandlingar till nästa kalenderår.
Nu, inför 2024, kommer försäkringspremierna troligen att höjas ytterligare. Det kan leda till att ännu fler tar på sig högsta självrisk som i Nederländerna är drygt 10 000 kronor och i Schweiz 30 000 kronor.
Tvingas söka bidrag
För att ha råd med vården måste runt 30 procent av den schweiziska och nederländska befolkningen söka statligt, behovsprövat vårdbidrag. Via ett ansökningsformulär uppger man sådant som lön och förmögenhet för sig och sin eventuella partner.
Det är motsatsen till den svenska välfärdsmodellen, där man inte ska behöva stå med mössan i hand.
Det är motsatsen till den svenska välfärdsmodellen, där man inte ska behöva stå med mössan i hand och be staten om hjälp med det som är en mänsklig rättighet.
En gång om året ges alla schweizare och nederländare möjlighet att byta försäkring. De uppmanas då att läsa det finstilta i försäkringsbolagens villkor kring sådant som vårdutbud, täckningsgrad och inte minst prisklass. De dyra försäkringarna är de bästa försäkringarna. De billigare försäkringarna är mindre heltäckande rent vårdmässigt, men man måste dessutom vara vaksam på vilka vårdgivare de omfattar. Den som går till fel klinik kan få en saftig räkning. Samma sak för den som remitteras till ett sjukhus som inte täcks av försäkringen. Därför bör man alltid fråga sin läkare om vården omfattas av försäkringen, och orientera sig i hur de årliga förhandlingarna går mellan försäkringsbolagen och sjukhusen.
Medborgare blir kostnadsgrupper
Försäkringarna skiftar våldsamt i pris och kvalitet. Det är vård efter plånbok som gäller, men bortsett från denna ojämlikhet får nederländska och schweiziska försäkringsbolag inte göra prismässig skillnad på friska och sjuka eller på gamla och unga så som svenska försäkringsbolag gör idag. Nederländerna har därför utvecklat ett av världens mest avancerade system för riskanpassning. Genom att dela in medborgarna i kostnadsgrupper utifrån sjukdomshistorik, årsinkomst, utbildningsnivå, regionala särdrag, medicinanvändning och mycket annat, kan staten kompensera försäkringsbolagen för de ökade ekonomiska risker som det innebär att teckna försäkring åt gamla eller potentiellt sjuka medborgare.
Den avancerade riskanpassningen fungerar inte alls. En nypublicerad vetenskaplig artikel är bara en i raden som visar att friska individer fortsätter vara mest lönsamma för nederländska försäkringsbolag, varför dessa bolag ändå försöker locka till sig unga och friska individer och undvika gamla och sjuka individer.
Skönmålning pågår
Detta är bara några exempel på den försäkringsbyråkrati, marknadisering och exkludering som aldrig nämns i den svenska glädjerapporteringen om Schweiz och Nederländerna. Det är provocerande att borgerliga tankesmedjor, forskningsinstitut, arbetsgivarorganisationer och ungdomsförbund skönmålar de försäkringsbaserade systemen och svartmålar det som ännu återstår av det svenska sjukvårdssystemet.
