Vi är idag Sveriges största dagstidning med vänsterprofil. 

Var ska debatten föras om inte här? 

Var ska olika perspektiv och analyser mötas om inte här? 

Jag har försökt att praktisera den linjen. Därför har det varit självklart för mig att publicera en skribent som Shora Esmailian på debattplats, även om jag själv riktat hård kritik mot hennes ställningstaganden på tidningens egen ledarsida. Därför är det lika självklart för mig att publicera Helena Hägglunds närläsning av det hon betraktar som vänsterns primära opinionsplatser, däribland just Dagens ETC:s ledarsida.

Hon tycker att vi – ja, samtliga ledarsidor hon granskat – saknar politisk analys, att vi mest landar i att det är lika hemskt att terrorslakta israeler som att terrorbomba palestinier, att vi dessutom har en dragning åt att ge andra delar av vänstern moraliska uppsträckningar, att vi saknar historisk kontext, att vi förblindas av att vilja stå på rätt sida i kampen mot antisemitism… 

Hägglund är kort sagt inte imponerad av den samlade opinionsbildningen efter 7 oktober. 

En bidragande orsak, tror jag, är att hon bara råkar välja ut just de texter som hon upplever bekräftar hennes tes, det vill säga texter som hon tycker är särskilt distanserade från konfliktens bakgrund av kolonialism och systematiskt förtryck. 

Jag kan konstatera att urvalet är selektivt. Ett konkret exempel är att Hägglund anser att bland andra Dagens ETC genom tystnad låtit högern komma undan med att kladda anklagelser om antisemitism över alla som kritiserat Israels agerande. Men jag har ju själv skrivit om just detta, hur man opportunt exploaterat händelseutvecklingen för att rikta om strålkastaren från Sverigedemokraterna.

Jag kan dessutom konstatera att jag inte alls köper premissen att det skulle vara en ängslig icke-analys att arbeta utifrån premissen att absolut ingenting kan försvara eller relativisera det som Hamas och andra militanta grupper utförde den 7 oktober. Det är en dag som nu och för all framtid måste tas i beaktande när den progessiva skribenten vill närma sig denna plågsamma konflikt.

”I det politiska klimat som råder i Sverige kan det visserligen verka radikalt att se alla människors lidanden, men det krävs mer intellektuellt arbete än så om man vill företräda en vänster som är något annat än bara en humanare version av den allt mer extrema högern”, skriver Hägglund.

Jag håller med, principiellt. Men jag tycker också att Dagens ETC åstadkommit så oändligt mycket mer än att bara upprepa att det är jättedumt att döda varandra. 

När jag nu läser om vår produktion ser jag just det Hägglund saknar, det vill säga engagemang, djup solidaritet med Gazas befolkning, lika djup solidaritet med alla som massakrerades och togs som gisslan av Hamas. 

Jag ser också en konsekvent, kravställande kritik mot Sveriges officiella hållning. 

Jag ser till sist en växelverkan med nyhetsdelens flöde av initierade intervjuer med både palestinier och israeler, vissa gjorda från Stockholm, andra på plats (vi skickade omgående en reporter till regionen, senare till den egyptiska sidan om gränsen). 

USA:s vänstermedier klarar sig bättre, anser Hägglund. Hon tycker det är svårt att förstå vad de svenska ens vill ha sagt. Personligen anser jag att de amerikanska påfallande ofta misslyckats, kapitalt och grovt, att de inte klarar att hålla isär kritik mot staten Israel och dess högerextremt rotade regering med slängiga, giftiga, empatilösa utfall mer mot judar. 

Jag kan sedan så klart bara tala för Dagens ETC. Och om jag sammanfattar vad vi vill ha sagt så gör jag det gärna med vad vi faktiskt sagt på ledarsidan senaste månaderna. 

Det är enkelt. 

Israels massdödande måste upphöra.

Israels ansvariga måste ställas inför rätta.

Hamas är en terrorsekt utan existensberättigande. 

Hamas brott mot mänskligheten är oförlåtligt. 

Den som tolkar detta brott, Hamas brott, som en legitim befrielsehandling kanske kallar sig vänster, men är i själva verket något helt annat, för du är inte vänster om du allierar dig med en auktoritär och antisemitisk och misogyn och hbtq-fientlig rörelse, inte ens om du försvarar det med att allting bleknar ställt inför något ännu värre (Israels förnedring av palestinierna). 

För mig handlar det inte att om att låna en slagpåse från högern. 

Utan om att en slagkraftig, frisk vänster också mäktar med att se sig själv. 

För mig är det ofattbart att någon, som inte håller med, kan låta Andreas Malm komma undan med att säga det han säger. Är det ”vänsterbashing”? Nej, jag uppfattar sådant som debatt, som att pröva varandras åsikter, som att städa sitt eget hus.

För att avsluta:

Dagens ETC:s ledarsida är en aktiv motståndare till antisemitism, oavsett var den yttrar sig. 

Dagens ETC kommer alltid att reagera när någon romantiserar terrorns brutalitet. 

Dagens ETC kommer alltid att stå bakom palestiniernas strävan efter frihet och människovärde. 

Det kanske upplevs som ett dubbelt budskap? 

Som ett vilset sökande? 

Som tystnad? 

Jag menar tvärtom att det ger tydlighet – och trovärdighet.