Ultranationalismen far som ett spöke genom Europas gamla socialdemokratiska masspartier som riskerar att utraderas av Le Pen i Frankrike och AfD i Tyskland. Här hemma hålls Löfven vaken om nätterna av Jimmie Åkesson som rör sig i skuggorna. För att locka tillbaka arbetarna till arbetarrörelsen har S och LO:s strategi varit att påminna om Sverigedemokraternas nazistiska rötter.
Det har gått sådär. Partiet behåller sin ställning som näst största parti bland LO-medlemmar. Det är troligen en mycket mer framkomlig väg att som i Tidens rapport istället blottlägga SD:s stenhårda högerprogram.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Ska man få någonting gjort i svensk politik måste man ha arbetarna med sig. Det visste Reinfeldt när han lanserade Moderaterna som det nya arbetarpartiet. Men han gav i alla falla sken av att hålla fingrarna borta från Las, lagen om anställningsskydd.
Tiden-rapporten visar att SD inte ens låtsas hålla arbetarna om ryggen utan dundrar på med öppet Las-hat och stenhårda fackattacker. De vill som enda riksdagsparti luckra upp turordningsreglerna och ge arbetsgivare fritt spelrum att missbruka tidsbegränsade anställningar. Det så kallade arbetarpartiets program är arbetsgivarnas våta dröm.
Det är lätt att koppla samman SD:s kraftiga slagsida åt höger i arbetsmarknadspolitiken med partiledningens spritstinna gris- och sidfläskmiddagar med Svenskt näringslivs lobbyister. Men partiets högersväng beror inte bara på några gratisgroggar. Tidens rapport viftar delvis bort SD:s vacklande och motsägelsefulla arbetsmarknadspolitik som ”okunnig”. Det är att underskatta partiet. Den globala trumpismens vindar blåser åt Jimmie Åkessons håll och han har hittills navigerat SD-skutan mycket skickligt.
De hypernationalistiska Sverigedemokraterna kommer alltid att sätta ”nationens samlade intressen”, som det står SD:s principprogram, framför arbetarnas intressen. I deras idé om folket ingår vi alla (vita) svenskar, undersköterskor och direktörer, i en och samma intressegemenskap som hotas av importerade problem i form av migranter och flyktingar.
En nyckelformulering i Tidens rapport är att ”partiet i varje enskild fråga väljer den position som bäst bäddar för att driva igenom partiets invandringspolitik”. I Sverigedemokraternas värld finns det en enda lösning på gisslet med SMS-anställningar, ofrivillig deltid eller kvinnors låga pensioner och det är repatriering av icke önskvärda. Så tunn är Åkessons soppa. Men det finns en fara i att avfärda flaggviftandet som stolligt eller världsfrånvänt. Inte minst när S och M börjar dansa med i den nationalistiska hambon.
