I alla fall om man med ”magnifikt” menar att Trumpismen blivit politisk vardag även här, och att moderater och kristdemokrater helt skamlöst mobbas av sina samarbetspartners i alla digitala kanaler. 

SD:s hantering av trollaffären har varit ett enda uppsträckt långfinger mot kollegerna i Tidöavtalet.

De har inte tagit någonting på allvar. 

Och de är stolta över att de inte gjort det. Avslöjandena om hur hånfulla de är kommer från dem själva:

Det var SD-mannen Chang Frick som berättade att trollen på trollfabriken inte alls omplacerats utan bara bytt skrivbord med varandra. Partiets egna riksdagsledamöter bubblade av förtjusning över att de lekte studentmottagning efter sin utbildning i ”respekt” och berättade öppet att de spelat in en film om det.

Nu skryter PR-konsulterna på propagandasajten Riks om hur de fortsätter håna Alice Teodorescu Måwe och kommunikatonschefen Joakim Wallerstein turnerar mellan olika högerpoddar för att berömma sig över hur lite han tagit till sig av kritiken.

Det kan vara svårt att förstå varför de själva plötsligt vill avslöja hur hånfulla de är. Innan Kalla faktas avslöjande den sjunde maj var mobbingfabriken i Bromma deras bäst bevarade hemlighet. 

Lagom till nästa val måste de hinna återinta den position som alltid varit så fruktbar för dem – att stå i opposition till alla andra partier

Visst finns det något desperat över alltihop – en tvångsmässig fnissreaktion över att ha ertappats med något förbjudet – men lika troligt är att SD är helt redo att skjuta Tidöavtalet i sank.  

På bara ett och ett halvt år har de genom att piska Ulf Kristersson framför sig, genomfört mer nationalistisk politik än någon annan i svensk historia kunnat drömma om.

Men lagom till nästa val måste de hinna återinta den position som alltid varit så fruktbar för dem – att stå i opposition till alla andra partier, den så kallade ”sjuklövern” som de lite barnsligt kallar den.

Ansvar är nämligen det farligaste som finns för SD. 

Det är så farligt att de helt raderat ordet ur sin vokabulär.

Jimmie Åkesson lät osedvanligt dum i huvudet när han medverkade i Agenda i söndags och försökte argumentera för att det är helt normalt att partier och deras mediekanaler arbetar under falska namn utan möjlighet att spåra källan. Han fattar uppenbarligen inte att media har ett väletablerat system som går ut på att de alltid kan ställas till svars för sina publiceringar, eller att den parlamentariska demokratins grundprincip är att partierna tar offentligt ansvar för både sin politik och sin propaganda. 

Men ansvarslösheten sitter så djupt i Åkessons politiska DNA att han inte förstår hur världen fungerar.

Att Kristersson inte slagits stenhårt för att Joakim Wallerstein ska sparkas är ett mysterium. Det finns ingen som är lika viktig för SD:s framgångar. Om han försvann kanske M kunde få tillbaka några av alla de väljare som flytt till SD. Istället sitter han och nickar när SD leker studentmottagning och skryter om det i sina sociala medier.

Men Kristersson kommer att skrivas in i böckerna som en historiskt svag statsminister. Så svag att hans ministrar och deras politiska tjänstemän nog gör bäst i att utelämna de här åren i sitt cv. 

SD:s skamlöshet har förlamat Moderaterna på samma sätt som Trump förlamat Republikanerna. Och kanske är det enda Kristersson förmår just nu att dra SD med sig i fallet genom att låta bli att upplösa Tidöavtalet.

Men det hederligaste, och utan tvivel smartaste, vore att tvinga SD att för första gången ta något som helst ansvar för någonting.