Sanders har rätt – miljardärer borde inte få finnas alls

När senator Bernie Sanders från Vermont dök upp i ”Who’s talking to Chris Wallace?” konfronterade programledaren honom om en detalj i den nya boken ”It’s ok to be angry about capitalism”.

– Du säger rakt av att miljardärer inte borde existera, började Chris Wallace sin fråga.

Vill Bernie Sanders verkligen, krävde Wallace att få veta, ”konfiskera” allt entreprenörer tjänar över 999 miljoner dollar? Paret Walton, till exempel, har tiotals miljarder dollar men ger jobb till en och en halv miljon amerikaner. Är inte det bra?

Bernie Sanders insisterade torrt på att det är ”möjligt att klara sig” på 999 miljoner dollar – och att, även om Walmart betalar fattigdomslöner, riktar sig hans kritik mot dem eller andra enskilda miljardärer, utan mot ett system som möjliggör sådana groteska koncentrationer av rikedom.

Bernie Sanders har rätt. I själva verket kunde han ha gått ännu längre. Inte bara uppmanat till att omfördela mer av miljardärernas pengar genom progressiv beskattning, men också gå till problemets källa och sätta deras företag under kollektivt ägande.

Exemplet med sparsam vampyr

I sin bok skriver Bernie Sanders att miljardärer ”innehar mer av planetens medel än de skulle kunna bränna igenom på tusen liv”. Det är lite av en överdrift. Vissa människor är riktigt bra på att bränna pengar. Men det är värt att ta ett steg tillbaka och tänka på hur jäkla mycket pengar vi pratar om. Här är en liten justering av en illustration jag hörde för flera år sedan:

Föreställ dig att en vampyr kom till den nya världen med Christofer Columbus 1492. Varje dag från det ögonblick han landade på Hispaniola till nutid lyckades vampyren på något sätt tjäna eller stjäla motsvarande 1 000 dollar (2023 års värde, vampyren staplar bara pengarna i kistor, så han tjänar inga räntor). Inte bara skulle han inte vara i närheten av en dollarmiljardär idag – han skulle inte ens vara en femtedel av vägen dit. 531 år har gått sedan 1492. Det är 139 815 dagar. Han skulle ha mindre än 140 miljoner dollar.

Som jämförelse hade Sam Walton ett nettovärde på 25 miljarder dollar när han dog. Jeff Bezos nettoförmögenhet ligger på 167,2 miljarder dollar idag (i Forbes senaste statistik har det minskat).

När du tar en minut att begrunda sådana siffror låter det verkligen som en utmaning att spendera allt i tusen liv. För att vara rättvis skulle vampyren som kom över med Santa Maria få 999 000 000 dollar – det belopp som Chris Wallace tycker att det är upprörande att Bernie Sanders inte vill låta folk överskrida – i slutet av 4220-talet.

Vi har våra egna oligarker

I sin bok jämför Bernie Sanders även amerikanska miljardärer med ryska oligarker. Han säger att de förtjänar etiketten oligark på grund av deras enorma ekonomiska makt och hur den är sammanflätad med politisk makt i vårt samhälle. Även detta tyckte Chris Wallace var upprörande. ”Ryska oligarker”, sa han till Bernie Sanders, ”är nära medarbetare till centralregeringen som tog över statligt styrda industrier. De människor du pratar om – den så kallade amerikanska oligarken – är framgångsrika, egenskapade entreprenörer som skapade stora företag som sysselsätter miljontals amerikaner.”

Den ”egenskapade” delen är lite rik med tanke på att många av personerna Chris Wallace talar om växte upp i extrema privilegier och drar nytta av olika former av statliga subventioner, too big to fail-räddningsaktioner och teknisk innovation som drivs av den offentliga sektorn. Chris Wallace har ändå inte fel i att amerikanska oligarker inte bara staplar sina pengar i kistor.

De är engagerade i kapitalackumulationsprocessen som hos Karl Marx beskrivs som M-C-M. De använder pengar (M) för att köpa varor (C), som de antingen säljer vidare eller använder för att producera nya varor eller tjänster som de kan sälja, alltså omvandla till mer pengar (M). I processen anställer de massor av människor. Men det gör ryska oligarker också!

Det är inte som att de tidigare statliga företagen nu uteslutande bemannas av robotar. Tror Chris Wallace att inga av pengarna som genererades av dessa företag användes för att starta nya företag som sysselsatte ännu fler ryssar?

Chris Wallace har rätt när han antyder att ryska oligarker i grunden är onödiga för produktionsprocessen, den som fanns innan de fick nycklarna överlämnade av vänner på höga platser. Men den påstådda egenskapade amerikanska miljardären är lika överflödig.

Walmart vore bättre utan ägarna

Vid ett tillfälle i deras samtal grillades Bernie Sanders om huruvida han trodde att det skulle vara bättre om Walmart inte existerade och inte anställde en och en halv miljon amerikaner. Bernie Sanders svar var att tala om de låga lönerna för Walmarts anställda, av vilka ett betydande antal måste komplettera sina livsmedelsbudgetar med förmåner från Supplemental nutrition assistance program (Snap), mer allmänt känt som matkuponger.

Om de hade fortsatt med detta ämne, skulle Bernie Sanders utan tvekan ha talat om hur hans socialdemokratiska program skulle hjälpa dessa arbetare – till exempel genom att göra det lättare för dem att organisera fackföreningar. Men inget av detta kommer helt till kärnan i vad Chris Wallace tog upp. Är det inte bra att de företag som ägs av miljardärer finns och tillhandahåller alla dessa jobb?

Så här kunde Bernie Sanders ha svarat:

Ja, det är bra för företagen att existera och ge människor en inkomst. Men det finns ingen anledning att de behöver kontrolleras av oligarker. Walmart, till exempel, skulle kunna förstatligas. Eller det kan förvandlas till ett gigantiskt arbetarägt kooperativ. Endera av dessa alternativ, eller någon hybrid som att omvandla den till en offentligt ägd enhet vars styrelse var delad mellan offentligt utnämnda och arbetstagarrepresentanter, skulle skära familjen Walton ur bilden – vilket skulle vara till det bästa.

Förbluffande ojämlikt

Den genomsnittliga heltidsanställda på Walmart tjänar mellan 25 000 och 30 000 dollar per år. Jim Walton plockar hem cirka fem miljarder dollar per år, nästan 167 000 gånger mer än den högsta delen av det intervallet. Han får inte alla de pengarna eftersom han är 167 000 gånger smartare eller mer begåvad eller mindre utbytbar än någon av de personer som faktiskt gör jobbet för att hålla Walmart igång. Han får dem för att kapitalistiska ägarförhållanden tillåter honom.

Om Walmart organiserades som ett arbetarkooperativ skulle löneskalan inte nödvändigtvis vara helt platt. En majoritet av ägande arbetare kan vara övertygade om att erbjuda högre inkomster för att locka kandidater att söka administrativa tjänster som kommer med mycket stress och ansvar – eller omvänt, för att uppmuntra människor att ta särskilt smutsiga eller farliga jobb.

Men lycka till om du försöker övertyga dina arbetskamrater om att det du gör är så viktigt att du förtjänar att tjäna 167 000 gånger mer än vad alla andra får. Du får bara betala dig själv miljardbelopp om du har en enorm strukturell makt att bestämma hur ett företags intäkter delas upp. Även i en helt socialistisk ekonomi kan vissa människor ha högre inkomster än andra av olika anledningar. Men man får bara den sortens förbluffande ojämlika fördelning av välstånd som gör vissa människor till miljardärer när man har extrem ojämlikhet i fördelningen av ekonomisk makt.

Naturligtvis borde miljardärer inte existera.