Biobränsle, från den gamla etanolsatsningen till dagens avancerade bränsle gjorda på skogsrester, handlar om att förlänga explosionsmotorn – inte om att ställa om till utsläppsfri drift.

Det här kan göras eftersom utsläpp från biobränsle inte räknas och energikällan kallas koldioxidneutral. Logiken är att all koldioxid som växter samlat visserligen släpps ut vid förbränning men att ny biomassa som växer upp kan kompensera för det. Problemet med den resonemanget är att det tar omkring 80 år att återbinda det utsläpp som en eldad tall skapat, och att FN:s akuta klimatpolitik ju handlar om att halvera utsläppen på bara sju år. Det finns ingen plats för ökad förbränning då.

När Dagens ETC använde myndigheternas siffror för att räkna ut hur stora landets utsläpp blir när bioenergin inkluderas så fördubblades utsläppen från 50 till 100 miljoner ton årligen.

Hela klimatpolitiken blir därmed en låtsaskalkyl – vi ”minskar utsläpp” samtidigt som vi faktiskt ökar dem.

Det politiska projektet kring begreppet ”fossilfritt” har inneburit en återvändsgränd där vi har en bioenergibransch som envist förnekar fakta om utsläpp och samtidigt bekämpar EU:s försök att få en mer ansvarsfull hanteringen av våra skogar.

Regeringens stora miljöskuld handlar om detta; hur man bromsat elektrifieringen av trafiken (vi förlorar några kritiska omställningsår där) och hur man låter skogsföretagens intresse gå före klimatet.

Det är inte mängden biodiesel i tanken som är det stora problemet – att Sverige missar sina klimatmål handlar mest om en räkneoperation som havererar då biogena utsläpp räknas bort. 

Om biobränslena minskar ökar inte utsläppen, däremot försämras ekvationen i excelarket. Men i verkliga livet är det här samma utsläpp och samma problem.

Vi måste helt enkelt minska all denna förbränning, vilken källa den än hämtar sin energi ifrån.