Kommentar: Win win – så kan vi slippa vara beroende av Putin

Inför den kommande valrörelsen har energidebatten blivit mer levande än någonsin, men inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Varannan svensk verkar nu ha blivit en självutnämnd energiexpert, men åsikterna visar oftast mer av ens politiska hemvist än av ens kunskap.

Sedan förra valet har diskussionerna gått ifrån att bara handla om kärnkraft till en pajkastning mellan vind- och kärnkraftsförespråkare. De långa kommentarsbråken verkar underhålla, trots att de två falangerna egentligen inte behöver ha något otalt med varandra.

Det är lustigt hur vi har hamnat i en av de viktigaste energipolitiska stunderna som någonsin har funnits, men så lätt låter oss distraheras. För samtidigt som vi lägger allt krut på att låtsas kunna något om turbiner och kärnavfall verkar vi helt ointresserade av de pågående diskussionerna i EU som påverkar energi- och klimatpolitiken de kommande decennierna. Inte ens de höga elpriserna har fått oss att reagera, trots att det borde det.

Anledningen till att elpriserna sköt i höjden var att priserna för fossilgas steg, vilket spelar roll då gasen står för cirka 20 procent av EU:s elproduktion. Det är alltså euro­peisk energipolitik som främst borde kritiseras, inte svensk. Sverige var nettoexportörer av el under alla dagar utom två mellan juni och december förra året, vilket innebär att vi producerade mer el än vi använde.