Kommentar: Win win – så kan vi slippa vara beroende av Putin

Sedan förra valet har diskussionerna gått ifrån att bara handla om kärnkraft till en pajkastning mellan vind- och kärnkraftsförespråkare. De långa kommentarsbråken verkar underhålla, trots att de två falangerna egentligen inte behöver ha något otalt med varandra.

Det är lustigt hur vi har hamnat i en av de viktigaste energipolitiska stunderna som någonsin har funnits, men så lätt låter oss distraheras. För samtidigt som vi lägger allt krut på att låtsas kunna något om turbiner och kärnavfall verkar vi helt ointresserade av de pågående diskussionerna i EU som påverkar energi- och klimatpolitiken de kommande decennierna. Inte ens de höga elpriserna har fått oss att reagera, trots att det borde det.

Anledningen till att elpriserna sköt i höjden var att priserna för fossilgas steg, vilket spelar roll då gasen står för cirka 20 procent av EU:s elproduktion. Det är alltså euro­peisk energipolitik som främst borde kritiseras, inte svensk. Sverige var nettoexportörer av el under alla dagar utom två mellan juni och december förra året, vilket innebär att vi producerade mer el än vi använde.

En av de viktigaste spelarna i leken är snarare Putin, då Ryssland är den största leverantören av gas till Europa. Om Ryssland vill utpressa EU, låt oss säga exempelvis för att få oss att godkänna slutförandet av den kontroversiella gasledningen Nord stream 2 och öka Rysslands makt över EU än mer, kan gas­ledningarna till Europa vara ett kraftfullt verktyg. En makt de utnyttjade i slutet av förra året, och troligtvis lär utnyttja igen så länge möjligheten finns.

Energidebattens fokus borde handla om att EU ska bli självförsörjande på fossilfri el och att det är betydligt billigare att effektivisera bort en kilowattimme än att producera en ny. 

En ekonomisk energipolitik linjerar alltså med en vital klimatpolitik och ett minskat beroende av Ryssland. En win-win-situation, som kanske fungerar dåligt som ett politiskt slagträ i debatten men desto bättre som grund för en sund energipolitik. Det senare borde väl vara det viktigaste för oss.