Andreas Gustavsson: Så kan du hjälpa Joakim Medin

När jag börjar skriva den här texten har jag exakt 29 minuter på mig. Sedan kommer tidningen Journalisten hit, sedan ska jag ringa Le Monde, sedan AFP, sedan börja förbereda kvällens Publicistklubben som viker sin inledning helt till Joakim Medin. Nej, jag klagar inte. Jag är djupt berörd av det närmast totala engagemang som uppvisats från medier som annars är konkurrenter, vars ledarsidor brukar bråka med vår. Och från många politiker som annars ogillar mycket med Dagens ETC. Sådant spelar ingen roll nu.

En svensk journalist sitter fängslad i Turkiet.

Joakim Medin sitter fängslad.

Min roll framöver blir dubbel. Dagens ETC ska fortsätta vara nyhetsledande, reportrarna jagar det mest aktuella och unika om hans fall. Samtidigt är min allt överskuggande prioritet att få hem Joakim Medin igen.

Det känns fel att skriva hans efternamn. Joakim är ju Joakim. Vi har arbetat ihop länge nu, med så många olika projekt, med så många olika länder och öden och konflikter. Det var för oss självklart att försöka rapportera från Turkiet, i ett så avgörande och volatilt läge.

LÄS: Här är 10 öppna artiklar av journalisten Joakim Medin

Naturligtvis hade vi inte kännedom om att det skulle finnas någon efterlysning. Och jag ser att folk i sociala medier undrar om riskanalysen. Nej, vi sökte inte om pressackreditering, helt enkelt för att journalistik ska kunna bedrivas utan statlig ackreditering. Ja, väldigt många journalister åker till Turkiet och rapporterar utan att ackreditera sig.

Men nu är inte tiden för mig att på djupet recensera turkisk pressfrihet. Nu handlar det bara om Joakim, journalisten Joakim, Joakim med det stora hjärtat och med den starka övertygelsen att journalistens uppdrag är att granska, kritiskt pröva, förstå, undersöka och förmedla.

Jag är stolt över att kunna publicera hans artiklar i Dagens ETC, att se hans utveckling till en av Sveriges absolut främsta utrikeskorrespondenter. Det finns för många exempel.

Han reste in till Istanbul från Budapest, han hade varit i Ungern för att bland annat intervjua Viktor Orbáns högra hand. Läs den artikeln. Eller alla hans gripande, analytiska, genomskärande reportage från krigets Ukraina. Eller allt han skickade hem från massakrerade kibbutzer i Israel och från förtryckta palestinier i Västbanken. Eller hans personliga återkomst till den skitiga cell där han tidigare satt fången av Syriens säkerhetstjänst.

Unik journalistik.

Jag skriver det jag sagt så många gånger de senaste dagarna. Journalistik är inget brott. Joakim Medin är just det, journalist. Inget annat. Betrakta alla anklagelser som falska.

Jag vill att fler ska få läsa. Jag har valt ut några av hans mest tongivande artiklar. De kommer sedan att ligga helt olåsta på vår webb. Läs. Sprid.

Så kan du hjälpa honom.

Genom att erkänna hans gärning.

Den som nu Turkiet försöker ta ifrån honom.

LÄS: Här är 10 öppna artiklar av journalisten Joakim Medin

Själv fastnar jag i den där rapporten där han beskriver hur det är att komma tillbaka till sin gamla fängelsehåla, där han satt 2015, alltså för nästan exakt tio år sedan. ”Idag vet jag att det har satt sina spår”, skriver Joakim Medin, ”och jag kan känna ett stort obehag vid minsta antydan på att jag kan förlora min rörelsefrihet. Det kan räcka med en sådan sak som att stå i en passkontroll och få en näsvis kontrollfråga.”

Nu sitter Joakim i turkiskt högsäkerhetsfängelse.

Det smärtar mig.

Det är orättfärdigt.