Det här har bland andra Tobias Andersson (SD), riksdagsledamot och ordförande i näringsutskottet, upprepat. Han menar att ”staten” via TV4:s ägare Telia skulle ha beställt en kampanj mot partiet precis före det stundande valet till Europaparlamentet. Med staten avser inte Andersson den regering som han själv ingått avtal och styr landet med, utan det han signalerar är snarare att TV4 agerar på socialdemokratins uppdrag.
Det här förmedlas också av Mattias Karlsson (SD), chef på partiets tankesmedja Oikos:
”Statsägd media har ännu en gång infiltrerat, groomat och spionerat på unga människor utan maktpositioner i det enda av landets partier som aldrig erbjudits att sitta i en regering… Den som inte får åtminstone en liten klump i magen av detta borde genast bege sig till närmsta bibliotek och låna ett exemplar av George Orwells 1984”, skriver han på X.
Det här alltid den första fasen i SD:s krishantering och speglar att partiet har ett ständigt konfliktläge gentemot alla medier utom de man på olika sätt själva har inflytande över.
Dagens ETC drabbades också av detta efter avslöjandet om trollfabriken för två år sedan, till exempel har Tobias Andersson återkommande kallat dagstidningen för ”vänsterextrem” för att på så sätt skymma journalistiken.
2. Ta på offerkoftan
Det här sitter djupt i SD, man anser sig vara orättvist behandlade av medierna. Det utgår direkt från den yttersta partiledningen. Jimmie Åkesson själv är närmast besatt av medier, särskilt av sin egen relation till medier. I sin bok ”Satis polito” definierar han ständigt sig och partiet genom mediernas rapportering. Det är ett martyrskap som odlas, men också en demonisering, av journalister som förrädare och hantlangare till så kallad sjuklöver och mångkulturalism.
Mattias Karlsson ger prov på den här logiken i sin respons. Groomat?
Men möjligen har SD svårare att få denna bild att fästa, med Tidö-samarbetet gör det svårare att aktivera sympatisörer med att partiet skulle vara en jagad, förföljd underdog som etablissemanget vill krossa.
3. Relativisera
Ett annat återkommande inslag när SD upplever att journalistiken blir för påträngande är att ”fylla zonen med skit”, för att citera Donald Trumps tidigare strateg Steve Bannon. Det här handlar om att snabbt vilja desarmera sakfrågan. Därför pumpar SD-politiker nu ut kommunikation som, förutom att upprepa ovanstående i olika variationer, hävdar att andra partier är minst lika aggressiva vad gäller opinionsbildning, som påstår att det finns brister på detaljnivå i Kalla faktas reportage, som vrider fokus mot speciellt Socialdemokraterna. Det här är en klassisk metod som kombinerar att lägga ut en tät dimridå med att börja prata om helt andra, ovidkommande saker.
Ett väldigt konkret exempel är hur partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein hade ambitionen att föregå Kalla fakta genom att turnera runt hos medier. Han sa så här till Dagens ETC:
– När sossarna har konton är de nätaktivister och när vi har det kallas vi nättroll och håller på med näthat. Men det begrepp ni använder när ni har skrivit om oss är en grupp vars syfte är till för att sprida desinformation. Det är så Nationalencyklopedin definierar det. Och desinformation, det är att man systematiskt och medvetet säger saker som inte stämmer. Jag har aldrig skrivit någonting jag själv inte tycker.
4. Gänget ställer upp
Gänget som i den allt bredare krets opinionsbildare och politiska aktörer som av olika skäl gärna går till partiets försvar, oavsett vad skälet till kritiken är. En av dem är moderata riksdagsledamoten Lars Beckman, som faller in i SD-narrativet om att medier är politiserade lögnfabriker som vill skada den nationella rörelsen:
”Åtta av tio journalister röstar rött. Redaktioner som TV4 står mycket nära miljöpartiet vilket framgår för den som ser nyhetsmorgon exvis. När såg du deras kockar göra en god kötträtt senast? Eller ifrågasätta dubbdäcksförbud som hotar trafiksäkerhet? Eller lyfta fram att flyget ingår i EU utsläppsrätter vilket betyder att en svensk flygskatt inte alls påverkar miljön. Att den redaktionen inte uppskattar succén med Riks är naturligtvis självklart. Den som arbetar på TV4 eller i andra medier vet naturligtvis vilken makt media har. Det är viktigt för röda partier att ha kontroll, skriver han på X.
Beckman agerar inte på SD:s order, men han och andra har en tendens att hamna ytterst nära partiets talepunkter, särskilt om det finns en chans att dreva mot medier.
Värt att notera är att ledarsidor som annars brukar vara SD-vänliga ändå markerat mot trollfabrikerna, som Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet. De har varit mer skarpa i sina omdömen än de tre regeringspartierna. Något som garanterat skapar viss oro hos SD.
5. Skydda ledaren till varje pris
Jimmie Åkesson har nu sagt att han inte har någon aning om trollfabriken. Det är något han kommer upprepa, oavsett vad som framkommer i tisdagens granskning och i annan journalistik. Partiets allt överskuggande prioritet är att Åkesson ska slippa undan allt eventuellt ansvarsutkrävande som det här leder fram till. Det bör göra en sådan som Wallerstein bekymrad. Han kan offras, Åkesson är en fast installation.
Här finns en förklaring till att så många av de ledande sverigedemokraterna nu går ut så hårt och så kategoriskt mot TV4:s granskning. De minskar trycket på sin partiledare. De tar risken så att han ska sitta säkert.
En av dem är då Andersson, som Dagens ETC visade själv varit en mycket aktiv del i trollfabriken. Något han förnekat under två års tid, men nu tvingats erkänna. Om huvuden ska rulla är inte heller han fredad.
